del 17
Jonas lät sig ledas in i Dessies rum. Han blev stående på golvet medan Peter gick och satte sig på sängen. Han klappade uppfordrande med handen bredvid sig på sängen och log flörtigt. Jonas tvekade en sekund men gick sedan och satte sig bredvid honom. Peter drog med handen genom sin mohawk. En spänd tystnad uppstod.
Peter kände av Jonas osäkerhet och bestämde sig för en ice-breaker.
- Ja, alltså, jag känner ju inte dig och så, och jag har ju liksom inte sagt det här till någon förut, men jag menar, det är väl ändå ganska uppenbart?
Jonas tittade undrande på honom.
- Ja, alltså, sa Peter. Jag är ju Homo.
Peter tittade ner på sina händer och såg sedan upp på Jonas igen. Jonas såg fortfarande lite fundersam ut så Peter fortsatte sin berättelse.
- Ja, jag har försökt göra det lite mer synligt i bloggen, du har väl sett mina bilder? Och ingen tror väl att jag och Snygg-Sam bara är vänner...
- Nej, det förstås... svarade Jonas.
Peter flyttade lite närmare och lade sin hand ovanpå Jonas lår. Jonas såg upp och de fick ögonkontakt.
- Jag har vart med många killar, men du är nog den vackraste.
Jonas var smickrad, men kunde inte glädjas åt komplimangen eftersom han fortfarande bara tänkte på Justins svek. Peter lutade sig ännu närmare. Han drog en hand genom Jonas hår.
- Hur är det med dig? Har du lika mycket erfarenhet som jag? Han log utmanande och flyttade sig ännu lite närmare. De satt nu tätt intill varandra.
Jonas lutade sig lätt ifrån Peter och mumlade något ohörbart till svar. Peter verkade inte fatta vinken. Han smekte Jonas kind och stönade lite lätt. Han böjde sig fram och viskade i Jonas öra.
- Jag gillar att få stöten upp i gröten. Sedan kastade han sig över Jonas och välte ner honom på sängen.
Jonas visste inte vad han skulle göra. Ville han det här? Peter08 var ju snygg och så, det kanske var ovärt att banga? Han hann inte tänka vidare förrän Peter hade slitit av sig tröjan. Jonas tittade på hans mage och kände kräkreflexerna komma. Peters navel var jättekonstig. Han hade utåtnavel. Jonas skrek till och intog sin maskulina försvarsposition (fosterställning). Peter skrattade lite och böjde sig fram för att kyssa Jonas. Då öppnades dörren.
Justins perspektiv
Justin låg på södersjukhuset för observation. Han hade inte haft tillgång till sin mobil på hela dagen och när han nu öppnade sin inkorg fick han en chock. Han hade fått ett meddelande från Jonas. Det stod: ”Om du lämnar mig vill jag inte leva längre”. Justin stirrade på skärmen. Vad hade han gjort?
Genast försökte han ringa Jonas, men fick inget svar. Var det försent? Han kände hur paniken spred sig i hans kropp. Han måste få tag på Jonas. Men darrande fingrar slog han Benjamins nummer. Benjamin svarade på tredje signalen.
- Justin? Hej! Wazzup man?
- Ben! Har du Jonas kompis Meiras nummer? Det är superduperviktigt!
- Sure Bacon polarn!
Justin fick numret och avslutade samtalet. Han ringde upp Meira och drog samtidigt på sig jackan ovanpå sjukhuskläderna. Han tackade gud för att han hade haft en huvtröja på sig på genrepet. Med luren tätt pressad mot örat smög han sig försiktigt ut från sjukhuset. Precis när han tänkte ge upp svarade Meira.
- Hallå?
- Hej Meira! Det är Justin Bieber, minns du mig?
- Eh, mmm... sa Meira, som brukade låta väldigt dryg på telefon.
- Ja, alltså, vet du var Jonas är? Jag måste verkligen prata med honom.
- Vi är på fest hemma hos Dessie, men jag tror inte att han vill träffa dig. Du har sårat honom, rejält. Det är försent nu. Meira lade på luren i örat på Justin.
Justin tänkte inte ge upp så lätt. Han hoppade in i en taxi som stod vid sjukhusets entre och bad chauffören att köra hem till Dessie. Tio minuter senare klev han ur taxin och rusade uppför trapporna med två trappsteg i taget. Han gick direkt in utan att ringa på, och struntade i alla tjejer som pekade på honom och ropade hans namn. Det här var verkligen baksidan av att vara en sådan megakändis som Justin var. Han började desperat leta igenom alla rum efter Jonas. Till slut stod han framför dörren till det sista rummet. Han öppnade långsamt och kikade in. Vad han fick se kändes som en smäll i solar plexus. Jonas. Och en annan man. Ovanpå honom. Utan att själv veta om det gav han ifrån sig ett skrik. Jonas tittade upp på honom och för en sekund stirrade de båda på varandra med öppna munnar.
Jaastin? sa Jonas chockat.
Justin brydde sig inte om att svara, utan vände sig och började springa ut ur lägenheten. Jonas kastade av sig Peter08 och började springa efter. Just när han kom ut på gatan såg han hur Justin precis hoppade in i en taxi och åkte iväg. FML, tänkte Jonas och tittade sig efter en taxi. Han såg en och vinkade den till sig. Taxichauffören hann inte ens fråga vart han skulle innan Jonas skrek:
- Follow that car!!!! (Självklart sa han det på svenska, men det låter coolare på engelska.)
Peter08 - Någon som fortfarande tvivlar?
del 16
Smärtan hade lagt sig något när Justin klev upp på scenen. Han såg dåligt, eftersom han hade nyst och fått ett moln av vitpeppar i ögonen. Näsan rann och var uppsvälld och röd. Han hade en otroligt obehaglig torrhosta. På mindre än tre minuter hade Justin dragit på sig en rejäl förkylning.
Han var bländad av strålkastarna men kunde ändå se ljudteknikernas och hans managers oroliga ansikten. Han hade surrat en gigantisk stickad halsduk runt halsen och hade en stor kofta på sig för att se ut som han frös. Han hostade och greppade mikrofonen för att sjunga sitt paradnummer ”Baby”. Första tonen kom inte allas, och den andra lät som kråka som satt något i halsen. Han hann kraxa fram ytterligare några toner innan musiken stängdes av och hans manager reste sig och gick fram till scenen.
Managern var skräckslagen. Detta fick inte hända. Justin fick inte ha kommit i målbrottet! Det skulle vara slutet på hans karriär. Han tog ett djupt andetag och var beredd på det värsta.
- Hur mår du egentligen, Justin? frågade han, med nervositeten som en klump i magen.
- Inte så bra, fick Justin fram mellan snörvlingarna. Jag tror att jag har fått svininfluensan.
Managern visste inte hur han skulle reagera. Han var lättad över att Justin inte kommit i målbrottet, men att han hade svininfluensan innebar att han inte skulle få flyga, och med den rösten skulle han antagligen inte kunna framträda ikväll. Hela turnén skulle bli förskjuten. Han bad Justin göra ett nytt försök med sången och gick tillbaka och satte sig, men med en djup bekymmersrynka mellan ögonbrynen.
Justin var nöjd, han skulle inte kunna flyga hem till Atlanta de närmaste dagarna. Han hade dock inte väntat sig att han skulle behöva göra ett nytt försök med sången. Kritans effekt hade börjat avta och hans röst skulle låta bättre nu än förra försöket. Han ville absolut inte behöva sjunga ikväll, då skulle hans manager säkert se till att hyra ett privatplan eller något för att få hem honom till Atlanta. Det fick inte hända. Justin tänkte snabbt och fattade ett beslut. Han tog en en gång tag i mikrofonen och hörde introt till ”Baby” gå igång i högtalarna. Han vinglade lite och försökte se trött och förvirrad ut.
- Oooh Whaahaa... Sjöng han oengagerat och hostade lite. Han vinglade lite åt vänster och tog sig för pannan. Sedan slappnade han av i hela kroppen och föll så mjukt han kunde rakt åt sidan. Han landade hårt och det krävdes mycket vilja för att ligga helt stilla och verka avsvimmad.
- BRYT! Skrek hans manager och sprang upp på scenen. Han hade redan sin mobil framme och slog numret till larmcentralen.
Justin låg helt stilla och efter ett par minuter kände han att han blev upplyft av starka armar och lagd på en bår. Någon lyssnade på hans lungor och konstaterade att det rosslade rejält. En sval hand lades på hans panna, som var svettig och varm efter strålkastarljusen.
- Bieber-fever... sade en sjukvårdare och skakade på huvudet. Justin log lite för sig själv och slappnade av. Mission complete.
Jonas perspektiv
Nästa dag hade Jonas fortfarande inte hört något från Justin. Han hade säkert redan åkt, utan att ens säga hejdå. Hans känslor pendlade mellan förtvivlan och ilska, hur kunde Justin bara göra så? Betydde deras relation ingenting för honom? Han hade gärna velat skälla ut Justin, men eftersom han var extremt konflikträdd bestämde han sig för att ligga och gnälla över sina problem hela dagen istället. Gnälla var något han var van vid, han hade ju faktiskt varit med i Ung Vänster i flera år nu.
Men knappt hade Jonas hunnit lägga sig i sängen och börjat tröstäta innan hans mobil plingade till av ett sms. Justin! Tänkte han genast, och blev sen besviken när han såg att det bara var från Meira. Efter den pinsamma händelsen med Benjamin Wahlgrens manager hade hon nu skaffat en ny kille. Han var också manager, och hade nu bjudit Meira på fest ikväll. Jonas hade verkligen ingen lust att gå, men när Meira sa vem hennes pojkvän var manager åt ändrade han sig snabbt. Han gick upp ur sängen och rakt in i duschen. Han satte sen på sig sin nyaste party-outfit. En röd-vit randig skjorta. Och en röd-vit randig fluga. I precis samma färg och material. Jonas såg sig nöjt i spegeln, att matcha kläder hade alltid varit hans specialitet.
Han mötte Meira på Söder, och de gick tillsammans mot festen. Jonas gnällde lite för Meira över sina problem, men hon fick honom att lova att glömma Justin för ikväll. När de var framme vid lägenheten där festen skulle hållas började Jonas bli lite nervös. Han skulle ju faktiskt få träffa en av sina idoler. När dörren öppnades drog Jonas ett djupt andetag. Där stod hon. Dessie. Jonas blev alldeles knäsvag. Wow. Det här var stort. Dessie välkomnade dem och de blev inledde i vardagsrummet. Meira försvann snabbt till sin manager, och Jonas blev lämnad ensam. Han stod och tittade sig omkring efter någon att prata med när han plötsligt kände en hand på ryggen. Han vände sig om och stirrade rakt in i ett väldigt vackert och symmetriskt ansikte.
- Hej, sa personen. Ja... Du vet väl redan vem jag är Peter. Peter08. Kissies bror.
Jonas log. Peter08. Visst hade Jonas sett honom förut, och visst hade han funnits i några av hans drömmar. Han sträckte fram handen och hälsade.
- Ska vi gå någonstans och prata där det är lite lugnare? Frågade Peter.
Jonas tvekade. En bild på Justin dök upp i hans huvud och han kände hur tårarna började stiga. Snabbt torkade han sig i ögat och slog bort tankarna. Det var Justin som hade lämnat honom, och han behövde något annat att tänka på.
- Låter fest, sa Jonas och Peter la en arm runt hans smala axlar och ledde honom inåt i lägenheten.
del 15
Justin tittade i sin almanacka. En tår föll ner på något han skrivit och det skapades en batikaktig fläck. Justin vände blad och läste om sina konserter. Han skulle uppträda ikväll, och sen ta första bästa plan hem, det där hade has manager bättre koll på. Hur skulle han göra för att få stanna i Sverige? Han tänkte desperat och kom fram till att han måste göra något fruktansvärt. Han måste svika sina fans. Sina trogna, tillgivna, ja, nästan besatta fans som han älskade så mycket. Men han älskade Jonas mer, och i krig och kärlek var ju allt tillåtet, eller hur?
Justin smög sig ut från sin loge och smög sig ner i globens källare. I ett avskilt rum som ingen verkade ha varit i på länge hittade han det han sökte. En uråldrig griffeltavla stod i ett hörn och såg sorgsen ut. Den hade säkert inte använts sedan något personalmöte på 80-talet. Justin närmade sig snabbt och drog med fingrarna i den lilla hyllan längst ner på tavlan. Han stötte emot något avlångt, och log. En krita, kanske fyra centimeter lång. Det räckte. Han stoppade den i sin ficka och smög ut ur rummet och tillbaka mot entrén.
När Justin kom inspringande på Ica Globen kom minnena tillbaka till honom. Han slängde en blick mot fruktdisken, den var upplyst och såg inte lika erotisk ut i dagsljus. Justin såg att både avokadosarna och äpplena hade fått tryckskador. Men han hade inte till att tänka på Icas frukt, han hade ett ärende att uträtta. Han gick mot kryddavdelningen, snappade åt sig en burk kanel och en påse malen vitpeppar. Han drog på sig luvan, kollade att solglasögonen satt bra, och gick och betalade. Han stoppade sedan ner varorna i fickan och tre minuter senare hade han osedd lyckats ta sig upp till sin svit.
Justin krossade omsorgsfullt kritan med en iPhone som han hade blivit sponsrad med av apple. Han fortsatte tills det var ett fint vitt pulver, som han skrapade upp och lade i en sked. Han såg på klockan. En kvart kvar till genrepet. Det var dags.
Han började med kritan, i en tugga mer andades han in än svalde det vita pulvret. Det blev omedelbart torrt i halsen och när han hostade kom det ut ett moln av damm. Han svalde flera gånger men det torra i halsen ville inte försvinna. Perfekt. Han fortsatte med kanelen, han lyckades få i sig halva burken innan han storknade. Efter ett par minuters hostande såg han på vitpepparn. Krita och kanel var en sak, men det här skulle bli värre. Justin hällde ut ca en matsked peppar på ett papper, plattade ut det och formade det till en smal korv med sitt American Express-kort. Han tog fram ett avklippt mcDonaldssugrör, såg på det och kände ångesten torna upp sig i magen. Han ville verkligen inte göra det här. Men så kom han att tänka på Jonas, och tog ett djupt andetag och satte sugröret i ena näsborren.
För kärleken, tänkte han och drog likt en kokainmissbrukare i sig hela linan vitpeppar i ett andetag.
Jonas perspektiv
Jonas läste smset igen och kände magen dra ihop sig till en knut. Det kunde inte vara sant. Justin fick inte åka hem!
- Vad är det? frågade Philip, som hade sett Jonas bekymrade ansiktsuttryck. Jonas kunde inte hålla tillbaka tårarna. Han berättade för Philip vad som hade stått i smset och Philip sympatigrät lite för att visa sitt stöd. Han var verkligen en fin vän.
När Jonas kom hem gick han in på spotify och drog upp volymen. Han skrålade med i Unbreak My Heart medan tårarna droppade ner i hans rödlätta skägg. Han satte sig på sängen och tog fram mobilen. Han klickade fram Justins sms, och tryckte på svara. Han skrev, ”Om du lämnar mig vill jag inte leva längre”. Det var inte helt sant, han ville leva tills han hade tittat färdigt på Seinfeldboxen hall höll på med för tillfället, men han var faktiskt väldigt ledsen. Han skickade iväg smset, gjorde en slängkyss i den riktning som han trodde Globen låg i, och hoppades att Justin skulle göra något åt situationen.
Han skulle just gå och lägga sig när hans mamma plötsligt öppnade dörren. Jonas skrek till och kastade sig ner på golvet. Han lade sig på sidan i fosterställning och drog krampaktigt upp benen mot kroppen. Han låg och darrade ett par sekunder innan han kom på fötter och mumlade något om överlevnadsinstinkt till sin mamma, som var van vid Jonas sätt att reagera på skrämmande saker. Hon sade bara godnatt och gick ut ur rummet. Jonas gick tillbaka till sängen och såg fram emot att få sova och glömma sina sorger för en stund. Han hade bäddat med sina gulfläckiga lakan, och när han kröp ner i sängen upptäckte han även en brun fläck. Dagens designers, suckade Jonas och lade sig tillrätta mellan lakanen.
del 14
Förlåt för den dåliga uppdateringen, sjukdomar och teknikproblem har stått i vägen! Men här har ni äntligen del 14, hoppas ni gillar det!!! xoxo
Jonas perspektiv
Jonas öppnade långsamt ögonen. Det tog ett tag för ögonen att vänja sig med ljuset som strömmade in genom hans vikingagardiner. Det var sitt eget tak han tittade upp i, och han låg i sin egen säng. Han blev plötsligt rädd att kvällen innan med Justin bara hade varit en dröm. Men så kände han smärtan. Den bitterljuva smärtan som skulle göra det svårt för honom att sitta ett bra tag framöver. Han kved till lite, men log sen när minnena började komma tillbaka.
Han och Justin hade haft det fantastiskt. Ensamma bland all frukt. Bara värmeljus som lyste upp den annars mörka lokalen. Musiken. Justins kropp. Åh. Justins kropp. Jonas stönade till lite vid minnet. Ja. Allt hade helt enkelt varit perfekt. Efteråt hade de legat och myst en stund innan de skildes åt och gick hem.
Ja. Det hade varit underbart. Men Jonas huvud höll nu på att sprängas av alla tankar. Vad hade egentligen hänt? Justin var ju så manlig. Och Jonas var ju... Ja, något liknande i alla fall. Kunde han verkligen vara kär i en kille? Vad skulle alla säga? Hans familj? Hans vänner? Och kunde Justin, megakändisen, verkligen vara kär i honom, en vanlig liten kille? Jonas bestämde sig för att gå en trappa ned och prata med sin bästis, Filip. De kunde prata om allt, och kom alltid med råd till varandra. Vissa kanske kallade deras relation för lite gay, men de brydde de sig inte om. De tyckte verkligen om varandra.
Justins perspektiv
Justin vaknade med ett leende på läpparna. Förra natten hade varit underbar, för Justins del kanske det inte hade varit fullt så fantastiskt som han uttryckt det framför Jonas, men ändå väldigt trevligt.
Han tänkte just räcka sig efter sin telefon för att ringa Jonas när han såg att fått ett sms från sin mamma Pattie.
”Hej gubben, ser fram emot att du åker hem idag. Puss mamma.”
Justins hjärta stannade. Han hade helt glömt bort att det var idag han skulle åka hem till Atlanta. Han kände hur paniken spred sig i hans kropp, skulle han aldrig få träffa Jonas igen?! Det var omöjligt att skjuta upp resan, han skulle ha en konsert imorgon hemma i USA som han inte kunde ställa in.
Hans ögon började fyllas av tårar och hans syn grumlades när han tog sin mobil för att skriva ett sms till den vackraste människa han känner, hans själsfrände som han kunde prata om allt med. Efter han skickat det smset till sin mamma skrev han ett till Jonas.
Jonas perspektiv
När Filip öppnade dörren behövde han bara titta på Jonas för att förstå att något var fel, och gav honom en stor kram. Han kokade lite te och ledde Jonas in till sitt rum. Där inne satt även en av Jonas andra bästisar, Kalle.
Även Kalle kunde se att Jonas inte mådde helt bra och gav en honom en stor kram. Han passade på att viska några ömma, tröstande ord i Jonas öra innan de släppte varandra.
Jonas berättade om sina problem för sina bästisar, och de var som vanligt väldigt förstående. Klappar, kramar och smekningar varvades med snälla och uppmuntrande ord för att lindra Jonas oro. När de hade pratat igenom allt, druckit sitt te och kammat varandras hår kände sig Jonas mycket bättre. Det var Filips ord som till slut fick Jonas att bestämma sig vad han ville göra.
- All kärlek är fin kärlek, Jonas. Bry dig inte om vad alla andra skulle tycka.
- Vi älskar dig precis som du är, la Kalle till.
Jonas blev alldeles varm inuti, han visste vad han kände för Justin och ville tala om det. Just när han skulle ta sin telefon och ringa honom såg han att han fått ett sms.
”Jag åker idag. Förlåt. Farväl min älskade.”
Jonas hjärta stannade. Var det här slutet?
Vad tror ni kommer hända nu? Är det här slutet för Justin och Jonas????
Vill bara påpeka hut tråkigt det är med de elaka kommentarerna. Det här är påhittade noveller, tycker ni ändå att det är jobbigt att läsa kan ni sluta!!!!!!!
del 13
- Labba-Labba-Labba!
del 12
Justins perspektiv
Justin stod utanför dörrarna till Ica. Klockan var en minut över nio. Han tvekade en sekund innan han gick in, men tog sen ett djupt andetag och öppnade dörren.
Väl inne i butiken möttes han av Svansjön som strömmade ut ur högtalarsystemet. Lamporna var släckta, men han såg ett varmt ljus komma från fruktdisken. Han gick långsamt dit. Jonas stod framför frukten, och värmeljusen skapade en aura runt honom. Han såg ut som en ängel. Justin blev rörd av hur fint Jonas hade fixat det, och sade:
- Vad fint du har gjort.
Jonas log det där sexiga leendet som Justin älskade. De stod och tittade på varandra, och Justin såg hur Jonas tog sats för att säga något. Nu skulle de komma, äntligen skulle han få sin kärleksförklaring.
- Du, Justin.... sa Jonas lite trevande.
- Ja? Svarade Justin, och log stort.
- Skulle du kunna gå och hämta lite chokladsås? sa Jonas och blinkade med ena ögat.
Justin blev helt stum. Var det allt? Besviken gick han mot glassavdelningen för att leta reda på lite chokladsås. Justin tänkte att glassavdelningen låg säkert vid mejeriavdelningen och började gå ditåt. Tyvärr hade han fel, men passade på att plocka på sig lite sprutgrädde innan han gick mot kassorna där glassen och såsen egentligen låg. Han tog en tub chokladsås och började röra sig tillbaka mot fruktdisken.
Jonas perspektiv
Justin hade kommit lite tidigare än vad Jonas väntat, och han skickade därför iväg honom att hämta chokladsås för att vinna lite tid. När Justin hade gått iväg började Jonas sätta sin plan i verket. Han drog icatröjan i tjejmodell över huvudet och vek prydligt ihop den. Han fortsatte sen med att knäppa upp byxorna och drog dem över sina nyvaxade ben. När han hade tagit av sig alla kläder utom strumporna klättrade han upp i fruktdisken och la sig tillrätta mellan melonerna och de nyinkomna mandarinerna. Han letade efter något passande att skyla sig med och hittade en grön vindruva som precis täckte allt som behövde täckas. Han la sig på sidan och lutade huvudet i sin hand, precis som han hade sett att de gjort på en film, ”Asiatiska vildhanar” som han tittat på en sen kväll på canal+. Hans vänstra ben vilade mot en trave papayor, och hans högra ben var uppböjd så att fokus hamnade på vindruvan och det som doldes bakom den. Han skalade en banan och väntade på att Justin skulle komma tillbaka.
Justins perspektiv
När Justin kom tillbaka till fruktdisken och såg Jonas fick han en chock. Han glömde bort den tidigare besvikelsen och kunde bara stå och beundra det han såg.
Jonas låg naken bland de exotiska frukterna, håret var utsläppt och de blonda lockarna vilade sensuellt mot hans lena axel. Justin stod och gapade, hans kropp var mjukhård. Hans blick drogs neråt, och han blev om möjligt mer upphetsad när han såg att Jonas hade sparat den bästa överraskningen till sist. Justin ville inget hellre än att flytta på vindruvan och... Han hejdade sig och höll istället fram det han hade i händerna. Han tog ett steg närmare Jonas, log och sade:
- Whipped cream or chocolate sauce?
Jonas log utmanande och svarade:
- Both.
del 11
Jonas perspektiv
Jonas tittade på det han nyss hade fått i sin hand. Den hade en liten lätt rosa ton, och var lite fjunig. Den var ganska fast, men verkade samtidigt så himla saftig. Jonas kunde knappt vänta på att föra den till sin mun och känna den söta smaken. Men kunde han verkligen göra det här på jobbet?! Tänk om någon såg honom?! Han behärskade sig själv och la ned persikan han höll i sin hand i fruktdisken.
Hela dagen hade han haft svårt att koncentrera sig på jobbet. Det var bara en timme kvar tills han hade stämt träff med Justin, och han var rejält nervös. Han fortsatte plocka i frukten medans han väntade på att tiden skulle gå...
Justins perspektiv
Justin stod och valde kläder tills sitt möte med Jonas när telefonen plötsligt ringde. Det var Benjamin Wahlgren.
- Hej det är Benjamin! Varför stack du från festen? Det blev jätteroligt sen, alla fick en godispåse och man fick blåsa ballonger.
- Hej kompis! svarade Justin. Jag var tvungen att sticka. Men du, vem var den där skitsnygga tjejen du var med när vi kom ut ur hissen?
- Ja hon... Meira, menar du? Jag vet, hon är riktigt snygg. Och snäll. Och underbar på alla sätt jag tänka mig. Helt perfekt rent ut sagt. Men vi kramades bara lite snabbt, inget mer, hon är nog för bra för mig... Benjamin lät lite nedstämd när han sa det där sista.
- Synd polarn, svarade Benjamin medlidsamt. Men nu måste jag sticka!
Justin skyndade sig att lägga på. Han började få bråttom till sin träff med Jonas.
Jonas perspektiv
En minut över nio hade alla lämnat lämnat affären och Jonas gick runt och började släcka. Han låste alla dörrar förutom huvudentrén där Justin skulle komma in. Jonas letade reda på lite värmeljus och tändstickor och tände lite ljus runt fruktdisken. I högtalarsystemet satte han på lite klassisk musik. Just när han hade smörjt in armarna med lite olja (Jonas använde olja istället för hudkräm, hudkräm använde han bara ibland innan han gick och la sig) hörde han hur dörrarna öppnades.
Det var Justin som stod framför honom. Jonas hade ännu inte vant sig med hans fantastiska utseende. Det var nästan som när Edward känner Bellas lukt i Twilight, Jonas favorit film. Han fick använde all sin viljestyrka för att inte hoppa på Justin direkt. Istället stod de bara och log mot varandra, ändå tills Justin bröt tystnaden.
- Hej, sa han. Vad fint du har gjort.
Vid bara de små orden smälte Jonas, och han log flirtigt tillbaka. Livet var fest.
Är de inte söta tillsammans?
GLÖM INTE LÄSA NÄSTA AVSNITT, VAD KOMMER HÄNDA NÄR DE ÄNTLIGEN ÄR HELT ENSAMMA?
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
För er som fortfarande undrar, så ja, Jonas är en verkligen person. Men eftersom han verkligen tycker om Justin Bieber älskar han bloggen <3 <3
Även ett tack till Nellie som inspirerar med sin snuskiga fantasi!
del 10
Jonas perspektiv
Jonas frös till. Här stod han med Justins hand innanför sin skjorta, och med sin hand i hans silkeslena hår, utan en chans att kunna förneka vad de just hade gjort. Jonas öppnade långsamt ögonen, livrädd för vems blick han skulle möta.
Utanför dörrarna stod Jonas vän Meira. Och Benjamin Wahlgren. Tätt hopslingrade. Benjamin nådde knappt upp till hakan på Meira, men stod på tå. I några sekunder stod de alla bara och stirrade på varandra.
- Meira? Jonas lät chockad.
- Jonas. Och JUSTIN? Meira lät om möjligt ännu mer chockad.
- Eh... Hej polarn. Justin tittade generat på Benjamin.
- Ja alltså.... He he... Vi skulle bara.... Ja... Du vet... Eller.... Ja.... Jonas stammande avbröts plötsligt av en harkling från en man som stod bredvid dem.
Det var Benjamins manager. Han kollade surt på Meira och Benjamin som fortfarande stod och höll om varandra. Meira släppte genast taget om Benjamin och tog tag i Jonas hand istället.
- Vi måste gå nu! Sa hon och började dra med sig Jonas. Generat kollade hon på managern och sa något ohörbart. Jonas försökte slingra sig ur Meiras grepp, men det var lönlöst. Meira var mycket starkare än Jonas, de visste de båda.
- När ses vi igen?
Justin ropade efter Jonas, han lät desperat.
- Möt mig vid Ica imorgon klockan 21.00 ropade Jonas tillbaka, innan han och Meira snabbt drog iväg mot dörren.
Väl hemma hos Jonas gick de genast och la sig. Meira var arg på sig själv för att hon förstört chansen med Benjamins manager, och därmed även förstört chansen att få träffa fler kändisar ur ”Karlsson på taket”. Jonas själv kände sig helt omtumlad. Han hade nyss upplevt den vackraste stunden i sitt liv, det var som tager ur en film. Justins kropp hade varit mjuk-hård, och han hade njutit av att röra den. Och imorgon skulle de träffas igen, om han nu dök upp? Jonas blev plötsligt oroad, tänk om Justin bara såg honom som en obetydlig groupie? Tänk om de inte kände likadant? Imorgon skulle han ta reda på det. Imorgon skulle bli en stor dag, han kände det på sig.
Justins perspektiv
Justin stod ensam kvar i hissen och tittade efter Jonas och Meira som försvann in i folkhavet. Han kände sig fortfarande alldeles knäsvag. Han såg Benjamin och hans manager stå och skrika mot varandra, och avlägsnade sig snabbt därifrån. Han kände inte för att prata med några andra människor, utan gick ut ur lokalen och började ta sig tillbaka till sitt hotell.
Inne i sin svit tappade han upp ett bad för att lugna ned sig lite. Han tänkte på den fantastiska stunden i hissen. Deras kyss hade varit fantastisk. Jonas tunga hade varit lite sträv, nästan som en katt-tunga som försökte slicka i sig mjölk. Det han hade känt av hans kropp hade varit perfektion, helt platt och nästan utan några konstiga utbuktningar. Nästan som att köra på E4an. Justin blev glad av bara minnet. Och imorgon skulle de träffas igen, om Jonas verkligen hade menat allvar? Justin blev lite nervös. Vad skulle de prata om? Vad skulle de göra? Kanske de kunde titta på sportspegeln eller något annat manligt? Eller skulle han gå rakt på? Jonas kanske var en sådan som uppskattade att man öppnade alla luckor i adventskalender direkt, så att säga...
Justin gick upp ur badet och la sig i sängen. Han var helt slut efter dagens alla upplevelser, och han behövde lite sömn inför morgondagen. Imorgon skulle bli en stod dag, han kände det på sig.
Bilder på Meira, Benjamin, Justin och Jonas.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vill bara tacka alla som skriver så fina kommentarer, ni gör det verkligen lättare att ta de negativa och inspirerar till att fortsätta skriva. Ni är underbara!!!!
Varför?
Ja, Justin kanske är "gay", men han är ju fortfarande Justin. Som vi älskar. För den han är. Kan ni inte acceptera det är ni inget riktigt Bieber-fan.
del 9
Hissdörrarna höll just på att stängas när Justins hand sköt in emellan dem som ett spjut. Jonas tänkte inte utan sträckte bara ut sin hand och greppade Justins. Den var varm och len. Jonas tog ett fastare grepp och med gemensamma krafter tvingade de upp hissdörrarna tillräckligt mycket för att Justin skulle komma in i hissen. De aluminiumglänsande dörrarna gled snabbt igen, och hissen började röra på sig. Det enda som hördes var deras flämtande andetag och hissens surrande.
Jonas kände sig som om han hade blivit sodastreamad. Hela han bubblade av glädje och förväntan, samtidigt som han var otroligt nervös och lite rädd. Adrenalinet pumpade fortfarande i kroppen och han hade kunnat lyfta sin egen vikt i bänkpress, vilket i och för sig inte är så mycket, men ändå. Han hade aldrig haft sådan energi, den gick nästan att ta på.
Visst hade Jonas varit attraherad av folk förut, såväl män som kvinnor, men detta liknade inget annat. Han kunde se på hur många filmer med Arnold Schwarzenegger som helst, och ja, han hade fnissat oavbrutet under den stilige politikern Fredrik Segerfeldts föreläsning i hans skola, men det var bara harmlösa förälskelser! Detta var något helt annat. Om Justin var en magnet, så var (vissa delar av) Jonas gjorda av järn, och drogs med naturens obevekliga kraft mot sitt mål. Han hade ingen makt över det här, det var kemiskt. Pulsen slog öronbedövande i tinningarna, och han visste inte var han skulle ta vägen, så han gjorde det enda logiska.
Justins perspektiv
Justin drogs av en stark manshand in i hissen, han följde med, styrd av krafter han inte rådde på. I vad som kändes som en evighet stod han och såg på uppenbarelsen framför honom. En ängel.
Justins blod strömmade i honom och hans hjärta rusade. Han var yr av upphetsning och villkorslös kärlek till mannen med de stora ögonen. Han kände sig som han hade gjort den gången han åt dextrosol och cyklade ner för en brant backe. Hormonerna höll på att spränga honom. Han stod just och övervägde huruvida han skulle säga något eller inte när Jonas tog ett snabbt steg fram, och deras läppar möttes för första gången.
Justin tappade totalt kontrollen, det här var för mycket för honom. han glömde allt, sina tidigare flickvänner, sin mamma och vad hans vänner skulle säga. Han skulle aldrig låta den här mannen gå. Han smakade så gott! En blandning av snus och kaffe, som en riktig karl! Justin drog Jonas tätare intill sig och deras kyss blev allt intensivare.
Just som Justin hade lyckats få in handen under Jonas skjorta plingade det till, och innan de hade hunnit släppa taget om varandra hade hissdörrarna öppnats.
del 8
Jonas perspektiv
Jonas och Meira närmade sig Göra Lejon, där Karlsson på Taket Flyger Igen hade haft premiär tidigare under kvällen. Det var fullt av folk och alla var finklädda, drack skumpa och såg glada ut. Jonas såg sig fascinerat omkring. Han gick fram till ett bord och tog varsit glas bubbel till sig och Meira. De stod och sippade på dem en stund och såg sig omkring. Plötsligt sken Meira upp och vinkade till någon. Det var hennes dejt, Benjamin Wahlgrens manager. När Jonas såg honom kunde han inte förneka att han var lite avundsjuk på Meira. Svartsjukan försvann dock snabbt, eftersom Jonas hade en helt annan person i tankarna. Han drömde sig bort en stund, och när han tittade upp såg han Meiras rygg försvinna in i folkmassan. Jonas vaknade till liv och försökte följa efter, men de försvann snart ur sikte och han var ensam i vimlet.
Han kände sig varm och behövde lite luft. Att gå ut var ingen idé, med tanke på hur många människor som fanns i lokalen och hur många som fortfarande väntade utanför skulle han inte ha någon chans att komma in igen. Så såg han plötsligt en hiss. Den ledde alldeles säkert upp till takterrassen. Jonas började gå mot den och gick in genom dörrarna. Precis när de höll på att stängas såg han Justin komma emot honom. Han blinkade några gånger och undrade om han såg i syne. Men nej, en sådan vacker syn kunde inte hans hjärna framställa. Jonas hjärta tog ett skutt, Justin var på väg mot hissen. Det här var just som i Jonas favoritfilm, Romeo och Julia.
Justins perspektiv
Göta Lejon var fullproppat. Karlsson på taket var verkligen en populär föreställning! Justin hade precis varit i Benjamins loge och småpratat lite. Benjamin hade varit trött av pressen och ansträngningarna på scen. Justin var imponerad, han hade verkligen varit fantastisk i sin roll.
Justin satte sig vid ett bord och tittade ut över rummet. Han såg att människor stirrade på honom och viskade, men han var van. Det är så det är att vara en megakändis. Justin fortsatte titta om han skulle hitta någon han kände, så plötsligt fick han syn på en människa bakifrån. En baksida han fantiserat om så många gånger det senaste dygnet. Kunde det verkligen vara sant? Kunde det verkligen vara...? Justin var tvungen att få se pojken framifrån för att vara säker. Han reste sig och började följa efter honom, han var på väg mot den stora hissen. Just när pojken gick in i hissen vände han sig om. Justin var nu säker. Det var pojken med de vackra lockarna. Pojken med den snövita hyn. Pojken han drömt om hela dagen. Jonas. Justin kände hur nästan hela han blev alldeles mjuk och varm. Han fick ögonkontakt med Jonas och såg att dörrarna började stängas. Med ett språng kastade han sig mot hissdörrarna och försökte få in en hand i springan som var kvar mellan dörrarna. Kanske fanns det en risk att han skulle förlora sin hand, men han brydde sig inte. Det här var viktigare än liv och död.
Vad händer nu? Kommer Justin och Jonas prata på riktigt med varandra för första gången? Kommer Meira få ihop det med Benjamins manager? Kommer någon av Justins fantasier bli verklighet? Alla svar finns i nästa del som kommer imorgon!!
Bieberlovestories
Vi skulle vilja tipsa om en jättebra blogg som också skriver om allas våran älskling, Justin Bieber <3
Tjejen som skriver den är inne på sin andra nvell nu och den är verkligen spännande! Hon är en stor förebild för oss och vi tycker verkligen att ni ska titta in på hennes blogg, nu när hon har länkat till oss och allt ;)
Klicka http://bieberlovestories.blogg.se/ för att komma till världens (näst) bästa Bieberblogg!
del 7
Justin vinglade hemåt från Ica Globen. Hans möte med Jonas hade hastigt avbrutits då en kund kommit och frågat efter stjärnäpple och magin hade brutits. Justin hade vänt på klacken, slängt en sista blick åt ynglingen med det vackra namnet och sedan äntligen fått göra sig av med det adrenalin som pumpat i hans kropp de senaste minuterna. Han sprang det fortaste han kunde, för att sedan bli tvungen att sakta ner på grund av isen som täckte det mesta av marken.
När han kom in i sin svit satte han sig på den mjuka heltäckningsmattan. Allt snurrade. Han satt så en lång stund, utan att tänka på något annat än Jonas. Hans hår, hans ögon, hans kropp. Det rådde inte längre någon tvekan - Justin ville ha honom.
Han skulle just ringa roomservice för att beställa ett glas saft när han kom på att han hade lovat Benjamin att gå på fest på kvällen. Helvete, tänkte Justin, som var allt annat än partysugen. Han lade på luren igen och gick för att ta en dusch. Hans hjärta blev tyngre och tyngre för varje steg han tog. Lyckoruset som funnits där för en stund sen var helt borta. Det värkte mellan revbenen, som om något tungt låg och tryckte på hans hjärta. Han vred på vattnet och lät sig värmas av den den mjuka duschstrålen.
Det dröjde inte länge förrän han satt på golvet, med tårar rinnande nerför kinderna. Varför hände det här? vad var det för grymt spratt gudarna spelade honom? Varför skulle hans enda sanna kärlek vara en helt omöjlig kärlek? Justin förstod att ett förhållande inte ens var att drömma om. För det första bodde Jonas i Sverige, och Justin i Arizona. För det andra var Justin världsstjärna, medan Jonas jobbade på Ica. För det tredje var båda män. Det var helt enkelt dömt att misslyckas.
När Justins sista gråtattack hade ebbat ut tog han sig försiktigt upp på fötter. Det ömmade i benen efter att ha suttit så länge på det hårda kakelgolvet. Men smärtan var Justins räddning, den tog uppmärksamhet från smärtan i hans hjärta. Han kände sig helt död inuti. Likgiltigt torkade han av sig, klädde på sig och sminkade sig lite (något han i hemlighet gjorde för att få den perfekta rosiga hyn som han var känd för att ha). Han mötte sin egen blick i spegeln. Den var totalt uttryckslös. Han satte på sig skorna, tvingade tillbaka gråten, och gick ner till limousinen som stod och väntade på uppfarten till hotellet.
Jonas perspektiv
Jonas var hemma hos Meira. De lyssnade på popmusik och taggade inför festen. Meira var lycklig för att hon skulle få träffa Benjamins manager, och Jonas var lycklig för att han äntligen hade fått en annan mening med livet än att titta igenom världens alla tv-serier. Jonas hade inte berättat för meira om Justin, utan sa bara att han hade fått löneförhöjning. Meira hade inte gått på hans lögn, men bestämde sig för att vänta på att Jonas skulle berätta själv om vad han var så glad för. Jonas märkte inte att Meira hade genomskådat honom, utan fortsatte glatt att sjunga på ”Jag ger dig min morgon”. Det var hans absoluta älsklingslåt och han kunde det utan och innan. Hans sångröst var inte den vackraste, men han hade känslan.
Fjärilarna i Jonas mage var som galna, och han hade nu gått över från ”jag ger dig min morgon” till ”Love me tender”. Han använde sin basröst och tyckte själv att det lät riktigt bra. Han hörde Meira säga att bussen gick om tjugo minuter, och att det var dags att rulla. En snabb släng i spegeln sa honom att Meira hade gjort en bra stylingjobb igen. Han tog en klunk öl och släppte ut håret. Livet var en fest!
Vad tror ni kommer hända på festen? Kommer Justin någonsin att bli glad igen? Det får ni veta i avsnitt åtta som kommer imorgon!
del 6
OBS! Vi har valt att låta Justin kunna svenska då Jonas engelskakunskaper är så dåliga att all kommuntikation på annat språk än svenska skulle göra den här berättelsen till science fiction.
Hursomhelst, här är del 6!
Jonas perspektiv
Jonas stod paralyserad och kunde inte bryta ögonkontakten. Hans hjärna stod still. Vad skulle han göra? Han blev plågsamt medveten om tröjan i tjejmodell, och hoppades att den i alla fall stramade över överarmarna. Han märkte att han rodnade och lyckades äntligen ta sig ur förlamningen. Tusen raggningsrepliker susade runt i hans huvud. Vilka kunde han använda? Var ”tjena kexet, står du här och smular?” för gay? Eller vänta nu. Han skulle ragga på en kille. Var det positivt att raggningsrepliken var gay då?
Jonas visste inte var han skulle ta vägen. Han tänkte febrilt och letade i minnet efter något som kunde få honom att verka cool. Han tänkte efter, laddade, och sa det första som kom upp i huvudet.
- Gjorde det ont?
- Va? sa pojken med ekorrögonen.
Jonas hajade till när han hörde hans röst. Så len, så smekande. Hans öron jublade och han upprepade frågan.
- Ja, gjorde det ont?
- Ont? sa pojken. Vad menar du?
- Ja, när du föll ner från himlen. Sa Jonas. Hans hjärta slog så hårt och snabbt att han nästan blev orolig. Var det här verkligen normalt? Kanske borde han gå till läkaren? Jonas gick sällan till läkaren. Senast var när han en dag inte kunde bajsa. Till saken hör att Jonas tömmer tarmen tre gånger om dagen, och när han en dag bara gjorde det två gånger blev han orolig och beslöt att uppsöka en läkare. Men överlag var läkarbesök inget vanligt inslag i Jonas liv.
Hans tankar avbröts av pojkens ljuva stämma.
- Jag heter Justin.
- Justin, upprepade Jonas dumt.
- Vad heter du? frågade Justin, som tydligen bestämt sig för att ignorera Jonas plumpa försök att ragga.
- Jag? Sa Jonas. Jag heter Jonas.
- Jonas... Justin uttalade hans namn perfekt, viskade det nästan. Jonas njöt av att höra hans röst, han var verkligen en ängel.
Justins perspektiv
Justin drunknade i de där gråblå, stora ögonen. De var som havet en regnig dag, oändligt djupa och lite sorgsna. De tittade tillbaka på honom med ett chockat uttryck. Justin kunde inte slita sig. Han väcktes ur hypnosen när den blonde pojken öppnade munnen och sade något. Justin uppfattade det inte helt, fortfarande med fokus på de vackra ögonen. Andra gången pojken sade det smälte Justins hjärta. Han frågade om det gjorde ont. Justin visste vad som skulle komma, men han måste få höra det med egna öron.
-Ont? Vad menar du? Justin väntade spänt på svar, och lade märke till att han svettades. Han andades tungt och skakade lätt.
- Ja, när du föll ner från himlen, sa den blonde pojken. Justin kände att mungiporna drogs upp i ett litet leende. Han var så lycklig. Han bestämde sig för att gå vidare i samtalet.
- Jag heter Justin, sa han.
- Justin, andades den blonde pojken och fick en frånvarande blick.
- Vad heter du? Upprepade Justin, som kände att han måste få veta.
- Jag? sa den blonde pojken. Jag heter Jonas.
I samma stund som Justin hörde namnet var var det som om allt annat i världen slutade existera. Vilket underbart vackert namn!
- Jonas... Han smakade på det. Det kändes bra i munnen.
del 5
Jonas stod som vanligt och plockade fram dagens leverans av exotiska frukter. Han trivdes i fruktdisken, det var lagom svalt och då han var vegetarian var han också glad att få slippa köttdisken. De tunga lyften av frukt gav honom också tillfälle att jobba på sina biceps. Det var Lördag och det hade inte hunnit komma så många kunder än. Globen centrum öppnade först vid elva, och det var först då som folk brukade börja komma. Han var glad att han jobbade just här, det brukade inte komma in någon som han kände i affären. Trots att han var stolt över att vara sant proletär så tyckte han att det var lite pinsamt när någon av hans kompisar kom in i affären.
Men idag var det tomt på Ica Globen. Någon tant hade varit inne och köpt kattmat, men det var nog den enda kunden hittills. Jonas plockade ut några övermogna avokados ur grönsaksdisken och gick in med dem i kylrummet för att slänga dem. Han slängde upp dem i luften och fångade dem smidigt. Plötsligt plingade hans mobil till, och i förvåningen tappade han en av avokadosarna. Tårar steg upp i hans ögon när han så den hjälplösa frukten ligga där på betonggolvet. Död, som en överkörd ekorre. Jonas torkade snabbt tårarna. Det sista han ville var att någon skulle se honom gråta. Officiellt grät han bara till filmen Land och Frihet. Eller det var i alla fall vad han sa till sina vänner. I själva verket fick han hålla tillbaka tårarna när han såg på såväl djursjukhuset som top model.
Han drog upp sin telefon ur fickan och såg på skärmen. Han hade fått ett sms från Meira. Det stod:
”Vi ses på lördag! Ha på dig något classy!”
Jonas hade helt glömt bort att han hade lovat Meira att följa med på fest på lördag. Han gillade inte att gå på fester, men det här var ju en chans att få se kändisar! Han funderade över Meiras uppmaning om classy klädsel. Det fick bli en vit skjorta med silvrig fluga till. Han började nästan se fram emot det.
Justins perspektiv
Justin drog den svarta huvan på sin munkjacka tätare om huvudet. Han orkade inte med några paparazzis idag. Han var inte beredd på kylan i det här landet, och han tittade fascinerat på röken som kom ur hans mun när han andades. Han njöt av att få använda sina muskler igen, det var längesedan han hade rört på sig ordentligt. Vanligtvis brukade han träna varannan dag eller så, för att göra sina fans belåtna, så att säga. Det var alltid kul att kunna visa upp en schysst tvättbräda, this is perfection liksom. Han sträckte extra på benen och ökade steglängden. Gruset knarrade under hans fötter när han sprang och det tog bara ett par minuter att komma till Ica globen.
Värmen slog emot honom när han kom in i affären, han smög snabbt in i en av raderna med livsmedel, och låtsades läsa på en förpackning pasta. Han började långsamt gå, samtidigt som han kastade diskreta blickar åt sidorna. Han kom ut i fruktdisken. Något rött skymtade i hans ögonvrå. Han såg upp, och tappade andan.
Den blonde pojken stod lätt framåtböjd och sorterande kiwis. Hans byxor spände över de vältränade låren.
-DAMN! tänkte Justin och torkade bort en droppe saliv ur mungipan.
Han stod mållös kvar bakom en stapel coctailfrukt på burk och tittade. Den blonde pojken hade gått vidare till passionsfrukterna. Han hanterade dem varsamt, men ändå bestämt. Justin rös.
Han tog ett steg åt sidan för att få ett bättre vinkel, och stötte till pelaren med coctailfrukt. Den föll som ett korthus och de flera hundra konservburkarna slog en efter en i golvet med ett ljud som hade kunnat väcka de döda. Justin stod som fastfrusen och såg hur den blonde pojken snurrade runt och såg på burkarna, som rullade åt olika håll. Hans blick lyftes, och ett par grå ögon mötte ett par bruna. Nu fanns ingen återvändo.
Såå!! Det var alltså del fem! Vad tror ni kommer hända härnäst? KOMMENTERA!!!
ps. Ett snabbt förtydligande: det kommer ett avsnitt om dagen, varken mer eller mindre!
del 4
Justins perspektiv
Justin låg den stora rosa dubbelsängen i sitt hotellrum och kunde inte sluta tänka på den blonde pojken med det röda skägget. Hans hy hade varit vit som snö och hans spröda axellånga lockar hade vajat vagt i vinddraget från luftkkonditioneringsanläggningen. De hade bara sett varandra i några sekunder. Det hade varit magiskt. Justin kunde inte släppa det, varför kände han så här? Senaste gången han hade haft känslor som liknade de här hade varit när han träffade sin förra flickvän Caitlyn. Men det hade varit kärlek, och det kunde väl inte det här vara? Eller? Hur som helst kände Justin att han måste få se honom igen. Men hur?
Han kom plötsligt att tänka på tröjan som den blonde pojken hade på sig. Den hade varit tight, röd och så hade det stått tre bokstäver på den. ICA. Vad kunde det betyda?
Justin sträckte sig efter sin specialdesignade mac book pro och klickade fram google. Han skrev in de tre bokstäverna, lade till ”Sverige” och tryckte på enter.
Av sökträffarna kunde han förstå att ICA var en svensk matvarukedja, och att det låg en precis bredvid hans hotell. Pojken hade bara en piké på sig när han kom till hotellet med fruktkorgen, och det var ganska kallt ute. Justin la ihop två och två och kom fram till att pojken måste jobba på det ICA som låg här, vid globen. Han reste sig, drog på sig sin jacka och gick ut genom dörren.
Jonas Perspektiv
Jonas var omtumlad när han kom tillbaka till ICA. Han behövde tid att tänka, och han hade ändå inte lunchbajsat, så han slog två flugor i en smäll och gick till personaltoaletten.
Väl därinne försökte han samla sina tankar. Vad var det egentligen som hade hänt? Så här hade han inte känt sedan första gången han träffade sin hans förra flickvän. Och då hade det ändå inte pirrat så här mycket!
No Homo, tänkte Jonas för sig själv och försökte ta sig samman. Det hände bara inte. Han visste inte ens vem det var han hade sett, och han skulle förmodligen aldrig träffa honom igen. Hur kunde han varit så dum att han sprang därifrån? Nu skulle han aldrig få reda på vem med de bruna ögonen var.
Han torkade sig omsorgsfullt och kastade en blick mot handfatet. Inte idag, tänkte han och gick tillbaka till fruktdisken.
del 3
Jonas perspektiv
Jonas balanserade fruktkorgen samtidigt som han försökte få upp sin ringande mobil ur fickan. Det var hans vän Meira som ringde. Han gillade verkligen Meira, och svarade därför väldigt glatt.
-Jonas! Du kan inte fatta vem jag just har pratat med! Nästan skrek Meira.
Jonas hann inte ens svara innan Meira fortsatte.
-Det är helt sjukt! Du kommer inte tro det, det är så himla coolt. Jag har nyss pratat med Benjamin Wahlgrens manager, och han är typ fett intresserad av mig! sa Meira väldigt uppspelt.
-Fest, svarade Jonas.
Som vanligt hade han ingen aning om vem Meira pratade om. Lite hade han ändå lärt sig under det gångna året, Lady Gaga var hon konstiga, och Shakira var hon som såg ut som en man. Men var det något ämne som inte hade tagits upp i Seinfeld eller som stod i Vänsterpartiets partiprogram hade Jonas ofta svårt att hänga med.
-Men åh, du fattar inte hur stort det här är! fortsatte Meira. Han vill att vi ska komma på Benjamins premiärfest på lördag, du följer med va?
Jonas hade just tagit sig upp för alla trappor och stod med fruktkorgen utanför personalrummet. Han tänkte just hitta på någon ursäkt för att slippa följa med på festen, och sen lägga på när han plötsligt fick syn på en pojke som stod framför honom. Det var den vackraste person han någonsin hade sett, hans kastanjebruna hår låg perfekt på huvudet och hans stora bruna ögon lyste upp hela korridoren. För en kort sekund fick de ögonkontakt, och Jonas hjärta hoppade över ett slag. Hans händer blev fuktiga och snabbt sa han något snabbt till Meira i telefonen och la på. Han öppnade munnen för att säga något men inte ett ljud kom fram. Istället stod han och stirrade på pojken med munnen öppen. Han blev plötsligt pinsamt medveten om att han hade sina arbetskläder på sig, och att tröjan dessutom var i en tjejmodell. Han märkte också svetten som började bryta fram i pannan och som redan rann längs hans rygg. Stammande fram något ohörbart ställde han ned fruktkorgen på golvet och gick snabbt därifrån. Hans hjärta bankade som efter då han försökt lyfta 20 kg en gång på gymmet, och hans mun var alldeles torr. Vad hände med honom?
Justins perspektiv
Justin steg upp ur sängen för att gå ut och hämta lite mat nere i hotellets restaurang. Han hade inte orkat äta enda sen han kommit till Stockholm och han kände nu hur utsvulten han var. En ostburgare med bacon skulle inte sitta helt fel, tänkte han medan han satte på sig skorna och gick ut genom dörren. Hotellkorridoren såg ut som de flesta han sett på någon av sina otaliga turnéer, och människorna han mötte var ungefär lika bleka och grå som i alla andra länder.
Men plötsligt stannade Justin upp. Framför honom stod en pojke med blonda lockar och rödlätt skägg. De vackraste blonda lockarna och det speciellaste röda skägg han någonsin sett. Justin kom sig inte för att göra annat än att bara stå och stirra. Pojken balanserade en fruktkorg samtidigt som han pratade i telefon, och hade ännu inte lagt märke till att han var iakttagen. Men så plötsligt vände han sig rakt mot Justin och de fick ögonkontakt. Hans hjärta började slå snabbare när han stirrade in i pojkens grå, stora ögon. Han ville säga något, men visste inte vad. Han ville gå fram till honom, men hans knän skakade för mycket för att han skulle kunna röra på sig. Den blonda pojken stod också still och tittade tillbaka, i vad som kändes som en evighet men som kanske bara rörde sig om bara några sekunder. Justin visste inte vad han skulle göra. Vad kom alla de här känslorna ifrån? Varför uppförde sig hans kropp så konstigt?
Just när han tänkte gå fram till pojken och fråga om han ville ha en autograf eller så, så vände han sig plötsligt om och gick därifrån. Justin stod ett tag och stirrade efter pojken. Alla känslor han nyss känt sköljde långsamt av honom, och han kunde äntligen börja röra på sig igen. Vem var det han nyss hade sett? Vad var det för konstiga saker den pojken hade lyckats locka fram inom honom?
Justin visste själv inte svaret på några av sina frågor. Men han visste att han var tvungen att se de gyllene lockarna igen.
del 2
Jonas perspektiv
De automatiska dörrarna svängde upp när Jonas gick in på Ica Globen där han jobbade. Han Nickade åt Sanna i kassan och fortsatte mot personalrummet för att byta om till de obligatoriska Ica-kläderna. När han krängde på sig den röda pikén hörde han sin kollega Christians röst.
- Tjena Jonas! Dags för ännu en till dags slit?
- Ja, vad gör man inte? Skrattade Jonas. Jag köpte en Hugo Boss-skjorta för några dagar sen och behöver fylla på kassavalvet lite, om du förstår vad jag menar?
- Åh fan! En Hugo Boss! Och så måste du ha på dig den där fula Ica-tröjan!
- Jag vet, det är ju inte så fest..
- Ja, men allt klär ju en skönhet som dig, med dina blåa ögon och ditt blonda hår. Tjejerna måste ju bli som galna när de ser dig!
Jonas skrattade bara till svar och gick till fruktdisken. Visst, han var väl nöjd med sina blåa ögon och blonda hår, men hos andra föredrog han chokladbruna rådjursögon och silkeslent brunt hår. Gärna i någon fin frisyr... Jonas drömde sig bort en stund samtidigt som han frånvarande fingrade på de färska bananerna.
Han väcktes ur sina tankar av sin chef som ropade på honom.
- Jonas! Kan inte du göra i ordning en fin fruktkorg och springa upp med den till Globen? Personalen där har tydligen en hälsovecka.
- Självklart! Svarade Jonas.
Han missade aldrig en chans att smöra lite extra. Särskilt just nu när han förra veckade hade råkat ge sin chef en high-five när hon egentligen bara sträckte ut handen för att få sina nycklar. Jonas rodnade fortfarande vid tanken på den pinsamma händelsen. Snabbt sprang han iväg för att hämta en korg så att han kunde börja med sin uppgift.
Kvickt började han samla ihop lite olika fruktsorter. Han tvekade när han kom till papayan, de hårda kärnorna kunde lätt förstöra tänderna om man tuggade på dem, men det var inte hans problem. Han slängde ner ett par passionsfrukter och la en litchi på toppen. Allra sist knöt han ett röd sidenband runt korgen. Han tittade nöjt på den och gav sig iväg upp mot Globen.
Justins perspektiv
Justin vaknade av att hans egen låt ”Baby” började spelas på hans Iphone som låg bredvid sängen. Det var hans ringsignal, och han sträckte sig yrvaket efter telefonen. Det stod Benjamin Wahlgren på displayen. De hade lärt känna varandra på Justins senaste Sverigekonsert. De jobbade ju inom samma bransch och var ungefär jämngamla, och hade därför snabbt blivit vänner. Justin svarade.
- Hej Justin! Det är Benjamin. Hur är läget? Jag hörde att du var här i Sverige, och tänkte om du har lust att ses?
- Tjena kompis. Ja, jättegärna. Det vore superkul!
- Jag har ju premiär med Karlsson på taket, och tänkte ha en efterfest sen på lördag. Du kan väl svänga förbi?
- Maxat! Räkna med mig!
- Perfekt, då syns vi där polarn!
- Ha det bra man!
Justin såg fram emot att gå ut. Det var alltid roligt att träffa folk, och han hade ändå inget planerat i helgen.
Det här var då del 2! Hoppas ni gillar den lika mycket. Nu börjar det bli lite spännande här, vad tror ni händer näst??????? KOMMENTERA
del 1
Jonas perspektiv
Jonas såg på sin glansiga, fuktiga överkropp i badrumsspegeln. Han hade precis kommit ut........... ur duschen. Han drog fingrarna genom sitt rödlätta lockiga hår, det hade blivit ganska långt och han hade det vanligtvis uppsatt i en liten tofs. Vid tanken på jobbet som väntade suckade han djupt. Med en sista titt i spegeln begav han sig mot sin rum. Han gillade vad han såg.
Väl inne i sitt rum öppnade han garderobsdörren. Där inne hängde hans två skjortor. Han funderade noga på om han skulle ta den blå eller den rutiga. Byxor var inte så svårt - han hade bara ett par. Tillslut bestämde han sig för att den blåa skjortan kändes rätt för dagen. Dessutom passade den bra till hans gröna fluga. Han drog en kam genom skägget och satte på sig sina glasögon innan han gick ut i köket för att äta frukost.
I köket satt hans bror Ludde och bläddrade förstrött i en Dagens Nyheter. Jonas tittade avundsjukt på honom. Inte nog med att Ludde var intelligentare, han var snyggare också. Inte för att Jonas ogillade sitt eget utseende, men helt ärligt - att skaffa tjejer var inte hans starka sida. Dock hade han väldigt många tjejkompisar. Han kände sig på något sätt mer bekväm i kvinnligt sällskap, som om han var mer lik dem än vad han var lik andra män...
Han tog en kopp kaffe och tryckte i sig ett par ostmackor. Han började få bråttom. Men innan han gick ville han ge sin mamma Lotta en puss. Han hittade henne i badrummet, gav henne en puss på kinden och gick ut i hallen för att ta på sig skorna.
- Jag älskar dig! Ropade hans mamma efter honom.
- Jag älskar dig också mamma! Svarade Jonas med ett leende på läpparna.
Jonas grabbade tag i sin väska som matchade jackan han hade på sig. Nästan. Efter trettio sekunder var han ute på gatan och gick i rask takt mot busshållplatsen.
Justins perspektiv
Justin gäspade stort och slängde sig på den stora hotellsängen. Äntligen var han framme. Det hade varit en lång resa från Atlanta där han bodde till Stockholm där han nu skulle starta sin stora världsturné. Det var inte alltid så lätt att vara megakändisen Justin Bieber, men han älskade det. Han såg sig om i den gigantiska sviten som han skulle bo helt ensam i de närmaste fem dagarna. En enorm säg stod mitt i det stora sovrummet, den hade ett rosa överkast. Härligt! Tänkte Justin, som gillade lite tjejigare färger. Han gick vidare in i badrummet, som till hälften togs upp av en jacuzzi i vitaste vitt. Han var lite frusen och bestämde sig för att ta ett bad. Jacuzzin fylldes långsamt av rykande vatten och rosendoftande bubblor.
Han gick tillbaka ut i sovrummet, klädde av sig sig och satte på sig en rosa sidenmorgonrock som hängde på en krok bredvid sängen. Den smekte som en ljum sommarvind mot hans kropp som var trött och mör efter den långa flygresan. Han gick in till badrummet och kände det mjuka tygets beröring medan han gick. Det kändes som händer, som varma manshänder. Justin stannade chockat upp. Vad hade han just tänkt? Manshänder?! Jösses, jag måste verkligen vara trött, tänkte han och skakade misstroget på huvudet.
Med ett stön av välbehag sjönk han ned i badkaret och lät det varma vattnet omsluta honom. Han lutade huvudet tillbaka och blundade. När bubblorna började försvinna tog han lite schampo och masserade in det i sin kopparblonda hår. Han såg på den digitala klockan som med stil smälte in i det vita kaklet på väggen. Det var förmiddag i Sverige, kväll i Atlanta. Justin bestämde sig för att ta en powernap så att han var lite piggare när han senare skulle bli intervjuad av en svensk tidning. Han klev upp ur badet, torkade sig med en fluffig handduk och gick och lade sig direkt.
jj
