Jonas perspektiv

Jonas balanserade fruktkorgen samtidigt som han försökte få upp sin ringande mobil ur fickan. Det var hans vän Meira som ringde. Han gillade verkligen Meira, och svarade därför väldigt glatt.

-Jonas! Du kan inte fatta vem jag just har pratat med! Nästan skrek Meira. 

Jonas hann inte ens svara innan Meira fortsatte.

-Det är helt sjukt! Du kommer inte tro det, det är så himla coolt. Jag har nyss pratat med Benjamin Wahlgrens manager, och han är typ fett intresserad av mig! sa Meira väldigt uppspelt.

-Fest, svarade Jonas.

Som vanligt hade han ingen aning om vem Meira pratade om. Lite hade han ändå lärt sig under det gångna året, Lady Gaga var hon konstiga, och Shakira var hon som såg ut som en man. Men var det något ämne som inte hade tagits upp i Seinfeld eller som stod i Vänsterpartiets partiprogram hade Jonas ofta svårt att hänga med.

-Men åh, du fattar inte hur stort det här är! fortsatte Meira. Han vill att vi ska komma på Benjamins premiärfest på lördag, du följer med va?

Jonas hade just tagit sig upp för alla trappor och stod med fruktkorgen utanför personalrummet. Han tänkte just hitta på någon ursäkt för att slippa följa med på festen, och sen lägga på när han plötsligt fick syn  på en pojke som stod framför honom. Det var den vackraste person han någonsin hade sett, hans kastanjebruna hår låg perfekt på huvudet och hans stora bruna ögon lyste upp hela korridoren. För en kort sekund fick de ögonkontakt, och Jonas hjärta hoppade över ett slag. Hans händer blev fuktiga och snabbt  sa han något snabbt till Meira i telefonen och la på. Han öppnade munnen för att säga något men inte ett ljud kom fram. Istället stod han och stirrade på pojken med munnen öppen. Han blev plötsligt pinsamt medveten om att han hade sina arbetskläder på sig, och att tröjan dessutom var i en tjejmodell. Han märkte också svetten som började bryta fram i pannan och som redan rann längs hans rygg. Stammande fram något ohörbart ställde han ned fruktkorgen på golvet och gick snabbt därifrån. Hans hjärta bankade som efter då han försökt lyfta 20 kg en gång på gymmet, och hans mun var alldeles torr. Vad hände med honom?

Justins perspektiv

Justin steg upp ur sängen för att gå ut och hämta lite mat nere i hotellets restaurang. Han hade inte orkat äta enda sen han kommit till Stockholm och han kände nu hur utsvulten han var. En ostburgare med bacon skulle inte sitta helt fel, tänkte han medan han satte på sig skorna och gick ut genom dörren. Hotellkorridoren såg ut  som de flesta han sett på någon av sina otaliga turnéer, och människorna han mötte var ungefär lika bleka och grå som i alla andra länder.

Men plötsligt stannade Justin upp. Framför honom stod en pojke med blonda lockar och rödlätt skägg. De vackraste blonda lockarna och det speciellaste röda skägg han någonsin sett. Justin kom sig inte för att göra annat än att bara stå och stirra. Pojken balanserade en fruktkorg samtidigt som han pratade i telefon, och hade ännu inte lagt märke till att han var iakttagen. Men så plötsligt vände han sig rakt mot Justin och de fick ögonkontakt. Hans hjärta började slå snabbare när han stirrade in i pojkens grå, stora ögon. Han ville säga något, men visste inte vad. Han ville gå fram till honom, men hans knän skakade för mycket för att han skulle kunna röra på sig. Den blonda pojken stod också still och tittade tillbaka, i vad som kändes som en evighet men som kanske bara rörde sig om bara några sekunder. Justin visste inte vad han skulle göra. Vad kom alla de här känslorna ifrån? Varför uppförde sig hans kropp så konstigt?

Just när han tänkte gå fram till pojken och fråga om han ville ha en autograf eller så, så vände han sig plötsligt om och gick därifrån. Justin stod ett tag och stirrade efter pojken. Alla känslor han nyss känt sköljde långsamt av honom, och han kunde äntligen börja röra på sig igen. Vem var det han nyss hade sett? Vad var det för konstiga saker den pojken hade lyckats locka fram inom honom?

Justin visste själv inte svaret på några av sina frågor. Men han visste att han var tvungen att se de gyllene lockarna igen.