Justins perspektiv

Justin vinglade hemåt från Ica Globen. Hans möte med Jonas hade hastigt avbrutits då en kund kommit och frågat efter stjärnäpple och magin hade brutits. Justin hade vänt på klacken, slängt en sista blick åt ynglingen med det vackra namnet och sedan äntligen fått göra sig av med det adrenalin som pumpat i hans kropp de senaste minuterna. Han sprang det fortaste han kunde, för att sedan bli tvungen att sakta ner på grund av isen som täckte det mesta av marken.

När han kom in i sin svit satte han sig på den mjuka heltäckningsmattan. Allt snurrade. Han satt så en lång stund, utan att tänka på något annat än Jonas. Hans hår, hans ögon, hans kropp. Det rådde inte längre någon tvekan - Justin ville ha honom.

Han skulle just ringa roomservice för att beställa ett glas saft när han kom på att han hade lovat Benjamin att gå på fest på kvällen. Helvete, tänkte Justin, som var allt annat än partysugen. Han lade på luren igen och gick för att ta en dusch. Hans hjärta blev tyngre och tyngre för varje steg han tog. Lyckoruset som funnits där för en stund sen var helt borta. Det värkte mellan revbenen, som om något tungt låg och tryckte på hans hjärta. Han vred på vattnet och lät sig värmas av den den mjuka duschstrålen.

Det dröjde inte länge förrän han satt på golvet, med tårar rinnande nerför kinderna. Varför hände det här? vad var det för grymt spratt gudarna spelade honom? Varför skulle hans enda sanna kärlek vara en helt omöjlig kärlek? Justin förstod att ett förhållande inte ens var att drömma om. För det första bodde Jonas i Sverige, och Justin i Arizona. För det andra var Justin världsstjärna, medan Jonas jobbade på Ica. För det tredje var båda män. Det var helt enkelt dömt att misslyckas.

När Justins sista gråtattack hade ebbat ut tog han sig försiktigt upp på fötter. Det ömmade i benen efter att ha suttit så länge på det hårda kakelgolvet. Men smärtan var Justins räddning, den tog uppmärksamhet från smärtan i hans hjärta. Han kände sig helt död inuti. Likgiltigt torkade han av sig, klädde på sig och sminkade sig lite (något han i hemlighet gjorde för att få den perfekta rosiga hyn som han var känd för att ha). Han mötte sin egen blick i spegeln. Den var totalt uttryckslös. Han satte på sig skorna, tvingade tillbaka gråten, och gick ner till limousinen som stod och väntade på uppfarten till hotellet.


Jonas perspektiv

Jonas var hemma hos Meira. De lyssnade på popmusik och taggade inför festen. Meira var lycklig för att hon skulle få träffa Benjamins manager, och Jonas var lycklig för att han äntligen hade fått en annan mening med livet än att titta igenom världens alla tv-serier. Jonas hade inte berättat för meira om Justin, utan sa bara att han hade fått löneförhöjning.   Meira hade inte gått på hans lögn, men bestämde sig för att vänta på att Jonas skulle berätta själv om vad han var så glad för. Jonas märkte inte att Meira hade genomskådat honom, utan fortsatte glatt att sjunga på ”Jag ger dig min morgon”. Det var hans absoluta älsklingslåt och han kunde det utan och innan. Hans sångröst var inte den vackraste, men han hade känslan.

Fjärilarna i Jonas mage var som galna, och han hade nu gått över från ”jag ger dig min morgon” till ”Love me tender”. Han använde sin basröst och tyckte själv att det lät riktigt bra. Han hörde Meira säga att bussen gick om tjugo minuter, och att det var dags att rulla. En snabb släng i spegeln sa honom att Meira hade gjort en bra stylingjobb igen. Han tog en klunk öl och släppte ut håret. Livet var en fest!



Vad tror ni kommer hända på festen? Kommer Justin någonsin att bli glad igen? Det får ni veta i avsnitt åtta som kommer imorgon!