jonas perspektiv

Jonas stod tafatt i hallen och såg på Justin. Han var mer nervös än någonsin och för att ha något att göra hjälpte han Justin av med jackan. Justin sparkade av sig ina skor och kikade in i lägenheten. Jonas tänkte att det var bäst att få det här överstökat. Han slätade ut sin skjorta med händerna, tog lite på sina egna bröst och bad Justin att följa med honom in i köket.

Hans föräldrar var redan därinne. De stod och pratade över en kopp kaffe och Jonas nickade åt dem. Han började hälla upp kaffe åt sig och Justin medan han tänkte febrilt.
Han ville inte leva utan Justin, men det skulle bli så otroligt svårt att berätta för sina föräldrar att de inte kunde förvänta sig några barnbarn. Vad skulle de säga? De var ju inte homofober eller något sådant, men ville de verkligen ha en son som var... bög? Jonas tänkte på sina släktingar, det skulle bli så pinsamt att introducera Justin på nästa släktmiddag. Jonas hatade pinsamma situationer. Han var dessutom jättedålig på att dölja att han var generad. Alla hans vänner såg alltid direkt på honom när han tyckte att något var pinsamt. Hans släktingar skulle säkert också se det. Och Justin. Justin skulle se att han var generad, och vad skulle han tänka då? Jonas fick en om möjligt större klump i magen. Skulle Justin tro att Jonas skämdes för honom. Att Jonas skämdes för det vackraste i världen?

Jonas visste verkligen inte vad han skulle göra. Han ville inte göra Justin ledsen, men hur skulle han agera för att undvika det? Kanske skulle de fortsätta träffas i hemlighet? Jonas insåg snabbt att det inte var ett alternativ. Antingen skulle han ha Justin förevigt för sig själv, eller så skulle han försöka gå vidare.

Hans tankar avbröts av hans mamma som frågade Justin vad han hette. Jonas ryckte till och hoppades att hans föräldrar skulle gilla honom. Han hade inte behövt oroa sig.
- Justin, sa Justin och fyrade av ett bländande leende som skulle fått vilken kvinna (eller Jonas) att smälta.

En andäktig tystnad uppstod när allas ögon var klistrade på uppenbarelsen i köket. När Jonas mamma sedan ställde följdfrågan som Jonas väntat på släppte magin och ångesten återvände till Jonas. Vad skulle han säga? Hur skulle han hantera det här?
- Så, hur känner ni varandra? Frågade Lotta, och såg från Justin till Jonas.
- ehh... sa Jonas. Han såg på Justin, som strålande log tillbaka. Sanningens ögonblick, tänkte Jonas.

Men när han öppnade munnen kom det ut något helt annat. Hans mod svek honom och han sade:
-Eh... Vi är bara polare. Vi träffades på ung vänster.

Glittret i Justins ögon försvann som genom ett trollslag och kvar fanns bara en bottenlös sorg. Tårar steg i Justins ögon och Jonas sträckte ut handen för att hindra honom, men det var försent. En en gång såg Jonas sitt livs kärlek storma ut genom dörren.


Justins perspektiv

Justin hade varit förväntansfull när han kom in i Jonas lägenhet. Han såg fram emot att träffa hans föräldrar, att äntligen fullt ut få bli en del av Jonas liv. när de stod i köket och han presenterade sig för Jonas föräldrar slog han på charmen och försökte vara en riktig svärmorsdröm. Han lyckades också. Det kändes otroligt bra och Justin myste inombords.

När Jonas mamma frågade vad han och Jonas hade för relation till varandra sträckte Justin på ryggen och såg lyckligt på Jonas. Han blev förvånad när han såg att Jonas inte såg lika lycklig ut som han. Jonas såg ut som om han skulle kräkas. Justin undrade om han hade fått sendrag eller kanske var akut bajsnödig. Kunde han inte hålla det inne några sekunder till i sådana fall? Justin tänkte att han säkert klurade på hur han skulle formulera sig, vilka ord han skulle välja för att berätta för sina föräldrar att han hade hittat sin andra halva. Därför log Justin ännu större och försökte uppmuntra Jonas.

Det som Jonas sedan sade kändes som ett slag i magen. Han sögs in i ett svart hål. Ett oändligt mörker öppnades under honom. Jonas hade svikit honom igen. Han kunde inte tro det. Hade hans Jonas, som han älskade så mycket, förneka deras kärlek? Justin kände tårkanalerna fyllas med varma tårar. Han kunde inte stanna här. Han ville inte bli sårad igen. Han vände ryggen åt det som skulle kunnat bli hans liv, och rusade ut från lägenheten.

Som ni kanske har märkt så har bloggen legat nere under några dagar. Detta beror på att vissa människor inte klarar av kärlek mellan två "män" och därför anmält bloggen. Men efter en lång och plågsam melj-konversation med blogg.se är bloggen nu alltså uppe igen!

Människor som inte kan hantera kärleken mellan Justin och Jonas kan sluta läsa, eller höra av sig direkt på adressen: [email protected]

Nästa avsnitt är snart uppe! xoxo

Finns det någon därute som skulle vara intresserad av en läsarträff med självaste Jonas? Om det finns intresse kommer vi tävla ut en date här i stockholmsområdet med valfri aktivitet, förslagsvis en mysig fika. Lär känna den riktigt Jonas, och upptäck att han är precis som i bloggen.

Jonas perspektiv

Jonas var glad att han hade fått användning för sin RelaxXXX som hade hade köpt på shytobuy.se för några dagar sen. Han tyckte att den fungerade riktigt bra och han skulle ge den en femma på hemsidan senare. Det var lite trångt i...taxin, men det hade bara gjort upplevelsen mer spännande. Jonas kom att tänka på chauffören, men viftade sedan bort tanken. Det var säkert ingen fara. Han torkade bort lite snusk från läderklädseln i bilen och log mot Justin.
- Äter du Semanax? frågade han och blinkade menande.
- Det kan väl hända... sa Justin flirtigt.
Det var imma på de tonade glasrutorna och inne i bilen var det varmt som i en bastu. Jonas lutade sig mot ett säte och suckade nöjt. Justin lade sitt huvud på hans svettiga bröst och Jonas smekte hans silkeslena hår.

Plötsligt tvärstannade taxin och Justin höll på att ramla ner på golvet. De båda såg sig förvirrat omkring. Justin krängde snabbt på sig sina sjukhuskläder, och Jonas var inte sen med att göra likadant. Sekunden efter öppnades dörren och chauffören kikade generat in i taxin och mumlade att de var framme. Jonas var förvånad. Redan framme? Nåja, tänkte han sen, tiden går ju fort när man har roligt.

Justin tog sin väska och limon rullade iväg. Jonas var nervös för att ta hem Justin, att han skulle träffa hans föräldrar. Vad skulle de tycka om att Jonas var...homo-sexuell? Klumpen i Jonas mage växte och han tvekade när han knappade in portkoden och släppte in Justin.   Han försökte gå så långsamt som möjligt uppför trappan, och sa att hissen var trasig. Han hoppades på att Justin inte skulle gilla den låga standarden och vilja gå hem. Men Justin verkade bara vara exalterad över sin livs första Kungsholmenvistelse. Jonas tog ett djupt andetag och gick in i sin lägenhet.

Justins perspektiv

Justin var överlycklig. Först en underbar stund i taxin, och nu skulle han få komma hem till Jonas! Han märkte dock att Jonas var lite låg. Han kanske hade ont, tänkte Justin, som knappt kunde gå själv. Han hade inga solglasögon på sig och hoppades att ingen skulle känna igen honom. Det brukade vara drivor av paparazzis som förföljde honom hemma i Atlanta, men här verkade det lugnare. Han slappnade av och såg sig omkring. Han andades in den friska luften och tänkte på att chauffören antagligen skulle behöva båda vädra och städa i limon. Han smålog för sig själv.

Jonas öppnade porten och de gick tillsammans in i trapphuset. Jonas sade att hissen var trasig och att de skulle få ta trapporna. Justin hade inga problem med det, han behövde ändå få sträcka lite benen. Jonas gick långsamt uppför trapporna och Justin följde glatt efter. Det ekade mellan väggarna när de långsamt tog sig fram i spiraltrappan. Justin var förväntansfull, och när Jonas öppnade sin ytterdörr kände han pulsen gå upp. En våg av luft som luktade Jonas slog emot honom. Justin drog in luften och gick in i hallen. Han tog av sig skorna och såg på Jonas, som höll på att hänga av sig sin jacka. Justin log kärleksfullt mot honom och Jonas log lite tillbaka. Justin förstod att han var nervös och tog hans hand. Tillsammans gick de sedan in i lägenheten.

Jonas perspektiv

Jonas kunde inte fatta att det var sant. Efter allt han gjort hade han mot alla odds fått tillbaka Justin. Han var så lycklig att han först inte fick fram ett enda ord. Han hade fortfarande smaken av Justins söta läppar kvar i munnen. Han såg Justin djupt i ögonen och frågade:
- Vilken smak har ditt lipsmacker?
- Vindruvor, sa Justin förföriskt.
Jonas hade testat alla lipsmackers som fanns i Sverige, men aldrig vindruvor, det måste vara någon smak de hade i USA. Han ville gärna visa Justin sin samling, så han föreslog att de de skulle åka hem till honom. Justin gav honom en kram och de gick tillsammans mot utgången.

Jonas såg kärleksfullt på Justin, som var i färd med att vinka till sig en limousintaxi. De satte sig tillrätta i de svarta lädersätena. Det hade gått lång tid sedan kvällen i fruktdisken och Jonas längtade efter Justins kropp. Han lade prövande handen på Justins lår och smekte det lite lätt. Justin besvarade gesten genom att killa Jonas under hakan. Jonas älskade att bli killad under hakan.
- Kisse, kisse, kisse, sa Justin.
Jonas jamade till svar och klöste med fingrarna i luften. Justin började knäppa upp Jonas skjorta. Jonas fortsatte att ta av sig skjortan och resten av kläderna tills han bara hade sin fluga på sig. Justin såg uppskattande på Jonas kropp. Den var till och med bättre än han mindes den. Jonas såg hans blick och var glad att han hade hunnit träna och vaxa sig. Han tog av Justins jacka och såg roat på sjukhuskläderna han hade under. De fick honom att tänka snuskiga tankar. Jonas hade alltid gillat rollspel.

Justins perspektiv

Justin hade aldrig varit så lycklig som när han fick hoppa in i limon med mannen han älskade. Han blev om möjligt ännu gladare när Jonas lade sin hand på hans lår. Jonas invit visade att de båda tänkte samma sak. Han började leende knäppa upp Jonas skjorta. Halvvägs ner tog Jonas över och Justin kunde bara luta sig tillbaka och se på när Jonas slängde plagg efter plagg på golvet. Justin tittade storögt på, och om han fortfarande hade haft några tvivel på att förlåta Jonas så var de helt borta nu. Jonas såg ut som en grekisk gud, fast med rött skägg och mindre... Justin slickade sig om sina vindruvesmakande läppar.

Jonas började ta av honom jackan. Justin blev plötsligt pinsamt medveten om att han fortfarande hade på sig sin sjukhusrock. Men Jonas verkade inte bry sig, han såg i själva verket glad ut och sade:
- Nämen är du lite sjuk? Sa Jonas med fallande satsmelodi. Justin förstod först inte vad han han menade. Men sedan fattade han galoppen och svarade:
- lite kanske, kan farbror Doktorn göra något åt det?
- Säkert, ta av dig kläderna lilla vän, så ska du få en undersökning.

Justins perspektiv

Justin såg från sitt plan till Jonas, från Jonas till planet. Beslutsångesten rev i honom. Han ville inget hellre än att springa fram till Jonas och falla i hans armar, men han ville inte bli sårad igen. Jonas hade valt Peter08. Kanske borde han bara vända ryggen till och stiga ombord på planet. Han stod och velade medan han vägde de två alternativen mot varandra.

Hemma i Atlanta väntade hans mamma, som han inte hade träffat på flera veckor. Han saknade henne verkligen. Mamma, tänkte Justin och kände att hans hjärta gjorde lite ont. Han tänkte på sitt hem i Atlanta. Hans rum, med alla hans saker. Hans skateboard, hans kläder, hans twilightböcker och hans egna säng. Hans säng var den skönaste i hela världen, den var höj-och-sänkbar, och mjukhård. Justin skulle göra vad som helst för att få ligga i den sängen just nu. Han skulle kunna tänka på helt normala saker, sådant han tänkte på innan Jonas kom in i hans liv och vände hans tillvaro uppochner. Han skulle kunna ligga i sin säng, titta på en film, äta en nybakad bulle som hans mamma gjort, dricka ett glas saft. Det var otroligt lockande. Hans liv skulle kunna gå tillbaka till det normala igen, han skulle kunna glömma Jonas.

Allt det här hann Justin tänka innan han såg Jonas bedjande ögon. De var så vackra. Alla tankar på hans säng försvann. Han ville inte ha tillbaka sitt gamla liv. Det gamla livet fanns inte längre. Jonas var hans liv nu, och han kunde inte göra något åt det, även om han hade velat. Den här historien skulle inte få ett olyckligt slut.

Justin släppte sitt boardingcard på marken. Det svävade iväg och lade sig tillrätta bakom en dammig soffa i vänthallen. Justin såg inte ens på det, han hade bara ögon för Jonas. Han tog ett par snabba kliv iväg från flygvärdinnan, kröp under ett avspärrningsband och sprang med ett lyckligt leende fram till Jonas och kysste honom.

Jonas perspektiv

Jonas såg Justin stå och tveka. Han visste vad Justins säng betydde för honom, och han antog att det var den och hans mamma som Justin längtade efter. Han såg i Justins ögon att han hade otrolig beslutsångest. Sekunderna kändes som timmar. Stämningen var tryckt, den kändes som sirapsindränkt murgröna. Jonas sökte Justins blick, försökte desperat förmedla sina känslor. Peter08 var ingenting emot Justin, hans Justin. De vackra stunder de haft tillsammans passerade i slow motion i hans undermedvetna. Han slöt ögonen och såg Justin framför sig. Hans kopparblonda hår i morgonljuset, hans vältränade kropp, hans skarpa intellekt och framförallt hans underbara... Jonas rös av välbehag vid tanken. Motvilligt slet han sig från fantasin och öppnade ögonen. Det här kunde vara sista gången han fick se sin älskling. Det här kunde vara slutet på något som aldrig fick börja. Han kände tårarna bränna i ögonen, men han fick inte gråta, inte nu. För mycket stod på spel. Han önskade intensivt att Justin skulle inse att Jonas var den rätte för honom, att han skulle förstå att de var menade för varandra.

Oavsett vad som skulle ske de följande minuterna skulle Jonas alltid vara tacksam för de dagar han fått med Justin. Han skulle aldrig ångra att han gått upp med fruktkorgen till Globen den där dagen som var så nära men ändå så långt bort. Dagen, som var början på något nytt, något vackert. Han tänkte tillbaka på ljusglimtarna i deras förhållande. När deras blickar möttes i en av globens korridorer, deras första kyss i hissen på Göta Lejon, kvällen i fruktdisken... Var det här slutet?

Han lyfte blicken en sista gång och såg det. Boardingcardet. Som flög genom luften för att landa på det gråa golvet. Först förstod han inte vad det betydde. Inte förrän han såg Justin krypa under avspärrningsbandet med blicken riktad mot honom, glittrande av kärlek och glädje insåg han att Justin hade ändrat sig. Och när Justins söta läppar mötte hans förstod han att Justin var i hans liv för att stanna.

Jonas perspektiv

 

Jonas satt i taxibilen och kände hur svetten började bryta fram i pannan. Varför hade han gjort det där med Peter08?! Hur kunde han ha förförts av hans charm, hans vackra yttre, hans söta näsa, hans.... Nej! Jonas avbröt snabbt sina tankar. Det var Justin han ville ha, ingen annan. Någonsin. Justin hade faktiskt kommit tillbaka, han hade inte åkt till Atlanta. Han hade till och med letat upp Jonas, och så hade han förstört det så. Jonas kände hur tårarna började stiga i ögonen, vad hade han egentligen gjort?

 

Medan han satt i bilen försökte han frenetiskt ringa Justin, men fick inget svar. Han började bli nervös, än så länge kunde han se Justins bil, men om de kom ifrån varandra hade han ingen aning om vart han skulle åka. De hade åkt ganska länge, och Jonas började bli rädd. Det blev han alltid varje gång han var utanför tullarna, eller utanför Kungsholmen för den delen. Han trevade efter taxichaufförens hand för att få stöd och greppade den försiktigt. Wow, tänkte Jonas, så här mycket action på det sexuella planet under en dag hade han aldrig varit med om förut. Han njöt lite av den tröst chaufförens hand gav innan han tog tillbaka den och återigen försökte ringa Justin.

 

Jonas såg att de åkte förbi skyltar som pekade mot Arlanda. Var det dit Justin var på väg? Tänkte han lämna landet? Jonas kände hur paniken började komma, han klarade inte av att flyga. Till sina vänner sa han att det berodde på att han var miljömedveten, han ville inte berätta den verkliga anledningen, den traumatiska händelsen som inträffade när han senast flög till Turkiet. Resultatet av för mycket kaffe och tuggummi kombinerat med en två kvadratmeter stor toalett var inte vackert, och något han gärna höll för sig själv.

 

Justin hade fortfarande inte svarat, men när bilen svängde in vid terminal 5 vid Arlanda var Jonas säker. Han kände för att vända om och åka hem, men så tog han ett djupt andetag och tänkte på Justins vackra ansikte och klev ur bilen. Justin hade redan hunnit in i byggnaden, och Jonas sprang efter honom. När han kom in på flygplatsen kunde han inte se Justin någonstans. Han var väldigt andfådd efter springturen, och var tvungen att sätta sig en stund. Han kollade upp på tavlan med avgående flyg och såg att ett skulle åka till Atlanta om några minuter. Final call, stod det. Jonas visste inte vad det betydde men antog att han hade bråttom. Han tog sig upp på sina darriga och ben och började springa mot gaten där planet skulle avgå.

 

Justins perspektiv

 

Justin stod inne på flygplatsen och letade efter vart hans gate låg. Han var fortfarande i chocktillstånd efter vad han nyss hade sett i lägenheten. Han visste inte om han kände för att gråta eller för att slå någon, helst ville han nog gråta över Jonas och slå den där Peter08. Han hade gärna gjort det också, om det inte var för att Peters näsa var större än Justins knutna näve. Han kunde inte förstå att Jonas hade gjort så mot honom, efter bara en dag. Jonas kanske hade massa snyggingar springandes efter sig varje dag tänke han, ovetandes om hur fel han hade.

 

Direkt när Justin hade satt sig i bilen ringde han sitt flygbolag för att boka en biljett hem. Han hade haft tur, nästa plan till Atlanta skulle gå om en timme. Det hade varit fullbokat, men för Justins skull hade de kunnat fixa det ändå. Nu ville han bara åka hem till sin mamma och glömma hela den här historien. Glömma pojken med de vackra lockarna. Glömma den mest fantastiska natten i sitt liv. Glömma hela sin Sverigevistelse. Det skulle bli svårt, men han hade blivit så sårad att han inte hade något val. Jonas hade försökt ringa honom, men han hade inte svarat. Han klarade inte av att prata med honom, och ville aldrig göra det igen heller. Han såg på tavlan med avgångar att han hade bråttom, och började snabbt röra sig mot sin gate. Han hade biljetten redo, och bagaget skulle skickas senare. Han ställde sig i kön vid incheckningen och väntade, det var bara en familj framför honom. Han letade efter sitt pass när han plötsligt hörde en röst som fick honom att stanna till. Kunde det verkligen vara...? Han kände hur hans hjärta stannade, sättet han hört sitt namn uttalas på kunde inte komma från någon annan än Jonas. (Jonas uttal: JaaAstin) Långsamt vände han sig om, och där stod han. Genomsvettig och med tovigt hår, men fortfarande lika vacker. Justin visste inte vad han skulle göra, här var pojken som han gillade så mycket, men som även hade sårat honom mer än någon annan. Kunde han verkligen förlåta ett sådant svek?

 

- Du måste gå på nu om du ska hinna med planet, sa tjejen som stod vid incheckningen till Justin.

 

Justin tittade på henne, och sen på Jonas. Vad skulle han göra?