Jonas perspektiv

 

Jonas frös till. Här stod han med Justins hand innanför sin skjorta, och med sin hand i hans silkeslena hår, utan en chans att kunna förneka vad de just hade gjort. Jonas öppnade långsamt ögonen, livrädd för vems blick han skulle möta.

 

Utanför dörrarna stod Jonas vän Meira. Och Benjamin Wahlgren. Tätt hopslingrade. Benjamin nådde knappt upp till hakan på Meira, men stod på tå. I några sekunder stod de alla bara och stirrade på varandra.

 

- Meira? Jonas lät chockad.

- Jonas. Och JUSTIN? Meira lät om möjligt ännu mer chockad.

- Eh... Hej polarn. Justin tittade generat på Benjamin.

- Ja alltså.... He he... Vi skulle bara.... Ja... Du vet... Eller.... Ja.... Jonas stammande avbröts plötsligt av en harkling från en man som stod bredvid dem.

 

Det var Benjamins manager. Han kollade surt på Meira och Benjamin som fortfarande stod och höll om varandra. Meira släppte genast taget om Benjamin och tog tag i Jonas hand istället.

 

- Vi måste gå nu! Sa hon och började dra med sig Jonas. Generat kollade hon på managern och sa något ohörbart. Jonas försökte slingra sig ur Meiras grepp, men det var  lönlöst. Meira var mycket starkare än Jonas, de visste de båda.

- När ses vi igen?

 

Justin ropade efter Jonas, han lät desperat.

 

- Möt mig vid Ica imorgon klockan 21.00 ropade Jonas tillbaka, innan han och Meira snabbt drog iväg mot dörren.

 

Väl hemma hos Jonas gick de genast och la sig. Meira var arg på sig själv för att hon förstört chansen med Benjamins manager, och därmed även förstört chansen att få träffa fler kändisar ur ”Karlsson på taket”. Jonas själv kände sig helt omtumlad. Han hade nyss upplevt den vackraste stunden i sitt liv, det var som tager ur en film. Justins kropp hade varit mjuk-hård, och han hade njutit av att röra den. Och imorgon skulle de träffas igen, om han nu dök upp? Jonas blev plötsligt oroad, tänk om Justin bara såg honom som en obetydlig groupie? Tänk om de inte kände likadant? Imorgon skulle han ta reda på det. Imorgon skulle bli en stor dag, han kände det på sig.

 

Justins perspektiv

 

Justin stod ensam kvar i hissen och tittade efter Jonas och Meira som försvann in i folkhavet. Han kände sig fortfarande alldeles knäsvag. Han såg Benjamin och hans manager stå och skrika mot varandra, och avlägsnade sig snabbt därifrån. Han kände inte för att prata med några andra människor, utan gick ut ur lokalen och började ta sig tillbaka till sitt hotell.

 

Inne i sin svit tappade han upp ett bad för att lugna ned sig lite. Han tänkte på den fantastiska stunden i hissen. Deras kyss hade varit fantastisk. Jonas tunga hade varit lite sträv, nästan som en katt-tunga som försökte slicka i sig mjölk. Det han hade känt av hans kropp hade varit perfektion, helt platt och nästan utan några konstiga utbuktningar. Nästan som att köra på E4an. Justin blev glad av bara minnet. Och imorgon skulle de träffas igen, om Jonas verkligen hade menat allvar? Justin blev lite nervös. Vad skulle de prata om? Vad skulle de göra? Kanske de kunde titta på sportspegeln eller något annat manligt? Eller skulle han gå rakt på? Jonas kanske var en sådan som uppskattade att man öppnade alla luckor i adventskalender direkt, så att säga...

 

Justin gick upp ur badet och la sig i sängen. Han var helt slut efter dagens alla upplevelser, och han behövde lite sömn inför morgondagen. Imorgon skulle bli en stod dag, han kände det på sig.

Bilder på Meira, Benjamin, Justin och Jonas.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vill bara tacka alla som skriver så fina kommentarer, ni gör det verkligen lättare att ta de negativa och inspirerar till att fortsätta skriva. Ni är underbara!!!!