Förlåt för den dåliga uppdateringen, sjukdomar och teknikproblem har stått i vägen! Men här har ni äntligen del 14, hoppas ni gillar det!!! xoxo

Jonas perspektiv

 

Jonas öppnade långsamt ögonen. Det tog ett tag för ögonen att vänja sig med ljuset som strömmade in genom hans vikingagardiner. Det var sitt eget tak han tittade upp i, och han låg i sin egen säng. Han blev plötsligt rädd att kvällen innan med Justin bara hade varit en dröm. Men så kände han smärtan. Den bitterljuva smärtan som skulle göra det svårt för honom att sitta ett bra tag framöver. Han kved till lite, men log sen när minnena började komma tillbaka.

 

Han och Justin hade haft det fantastiskt. Ensamma bland all frukt. Bara värmeljus som lyste upp den annars mörka lokalen. Musiken. Justins kropp. Åh. Justins kropp. Jonas stönade till lite vid minnet. Ja. Allt hade helt enkelt varit perfekt. Efteråt hade de legat och myst en stund innan de skildes åt och gick hem.

 

Ja. Det hade varit underbart. Men Jonas huvud höll nu på att sprängas av alla tankar. Vad hade egentligen hänt? Justin var ju så manlig. Och Jonas var ju... Ja, något liknande i alla fall. Kunde han verkligen vara kär i en kille? Vad skulle alla säga? Hans familj? Hans vänner? Och kunde Justin, megakändisen, verkligen vara kär i honom, en vanlig liten kille? Jonas bestämde sig för att gå en trappa ned och prata med sin bästis, Filip. De kunde prata om allt, och kom alltid med råd till varandra. Vissa kanske kallade deras relation för lite gay, men de brydde de sig inte om. De tyckte verkligen om varandra.

 

Justins perspektiv

 

Justin vaknade med ett leende på läpparna. Förra natten hade varit underbar, för Justins del kanske det inte hade varit fullt så fantastiskt som han uttryckt det framför Jonas, men ändå väldigt trevligt.

 

Han tänkte just räcka sig efter sin telefon för att ringa Jonas när han såg att fått ett sms från sin mamma Pattie.

 

”Hej gubben, ser fram emot att du åker hem idag. Puss mamma.”

Justins hjärta stannade. Han hade helt glömt bort att det var idag han skulle åka hem till Atlanta. Han kände hur paniken spred sig i hans kropp, skulle han aldrig få träffa Jonas igen?! Det var omöjligt att skjuta upp resan, han skulle ha en konsert imorgon hemma i USA som han inte kunde ställa in.

 

Hans ögon började fyllas av tårar och hans syn grumlades när han tog sin mobil för att skriva ett sms till den vackraste människa han känner, hans själsfrände som han kunde prata om allt med. Efter han skickat det smset till sin mamma skrev han ett till Jonas.

 

Jonas perspektiv

 

När Filip öppnade dörren behövde han bara titta på Jonas för att förstå att något var fel, och gav honom en stor kram. Han kokade lite te och ledde Jonas in till sitt rum. Där inne satt även en av Jonas andra bästisar, Kalle.

 

Även Kalle kunde se att Jonas inte mådde helt bra och gav en honom en stor kram. Han passade på att viska några ömma, tröstande ord i Jonas öra innan de släppte varandra.

 

Jonas berättade om sina problem för sina bästisar, och de var som vanligt väldigt förstående. Klappar, kramar och smekningar varvades med snälla och uppmuntrande ord för att lindra Jonas oro. När de hade pratat igenom allt, druckit sitt te och kammat varandras hår kände sig Jonas mycket bättre. Det var Filips ord som till slut fick Jonas att bestämma sig vad han ville göra.

 

- All kärlek är fin kärlek, Jonas. Bry dig inte om vad alla andra skulle tycka.

- Vi älskar dig precis som du är, la Kalle till.

 

Jonas blev alldeles varm inuti, han visste vad han kände för Justin och ville tala om det. Just när han skulle ta sin telefon och ringa honom såg han att han fått ett sms.

”Jag åker idag. Förlåt. Farväl min älskade.”

Jonas hjärta stannade. Var det här slutet?

 

---

Vad tror ni kommer hända nu? Är det här slutet för Justin och Jonas????

 

Vill bara påpeka hut tråkigt det är med de elaka kommentarerna. Det här är påhittade noveller, tycker ni ändå att det är jobbigt att läsa kan ni sluta!!!!!!!