Hej och förlåt för dålig uppdatering! Här komme rett försenat avsnitt 6! Enjoy!
OBS! Vi har valt att låta Justin kunna svenska då Jonas engelskakunskaper är så dåliga att all kommuntikation på annat språk än svenska skulle göra den här berättelsen till science fiction.
Hursomhelst, här är del 6!

Jonas perspektiv

Jonas stod paralyserad och kunde inte bryta ögonkontakten. Hans hjärna stod still. Vad skulle han göra? Han blev plågsamt medveten om tröjan i tjejmodell, och hoppades att den i alla fall stramade över överarmarna. Han märkte att han rodnade och lyckades äntligen ta sig ur förlamningen. Tusen raggningsrepliker susade runt i hans huvud. Vilka kunde han använda? Var ”tjena kexet, står du här och smular?” för gay? Eller vänta nu. Han skulle ragga på en kille. Var det positivt att raggningsrepliken var gay då?

Jonas visste inte var han skulle ta vägen. Han tänkte febrilt och letade i minnet efter något som kunde få honom att verka cool. Han tänkte efter, laddade, och sa det första som kom upp i huvudet.
- Gjorde det ont?
- Va? sa pojken med ekorrögonen.
Jonas hajade till när han hörde hans röst. Så len, så smekande. Hans öron jublade och han upprepade frågan.
- Ja, gjorde det ont?
- Ont? sa pojken. Vad menar du?
- Ja, när du föll ner från himlen. Sa Jonas. Hans hjärta slog så hårt och snabbt att han nästan blev orolig. Var det här verkligen normalt? Kanske borde han gå till läkaren? Jonas gick sällan till läkaren. Senast var när han en dag inte kunde bajsa. Till saken hör att Jonas tömmer tarmen tre gånger om dagen, och när han en dag bara gjorde det två gånger blev han orolig och beslöt att uppsöka en läkare. Men överlag var läkarbesök inget vanligt inslag i Jonas liv.

Hans tankar avbröts av pojkens ljuva stämma.
- Jag heter Justin.
- Justin, upprepade Jonas dumt.
- Vad heter du? frågade Justin, som tydligen bestämt sig för att ignorera Jonas plumpa försök att ragga.
- Jag? Sa Jonas. Jag heter Jonas.
- Jonas... Justin uttalade hans namn perfekt, viskade det nästan. Jonas njöt av att höra hans röst, han var verkligen en ängel.


Justins perspektiv

Justin drunknade i de där gråblå, stora ögonen. De var som havet en regnig dag, oändligt djupa och lite sorgsna. De tittade tillbaka på honom med ett chockat uttryck. Justin kunde inte slita sig. Han väcktes ur hypnosen när den blonde pojken öppnade munnen och sade något. Justin uppfattade det inte helt, fortfarande med fokus på de vackra ögonen. Andra gången pojken sade det smälte Justins hjärta. Han frågade om det gjorde ont. Justin visste vad som skulle komma, men han måste få höra det med egna öron.
-Ont? Vad menar du? Justin väntade spänt på svar, och lade märke till att han svettades. Han andades tungt och skakade lätt.
- Ja, när du föll ner från himlen, sa den blonde pojken. Justin kände att mungiporna drogs upp i ett litet leende. Han var så lycklig. Han bestämde sig för att gå vidare i samtalet.
- Jag heter Justin, sa han.
- Justin, andades den blonde pojken och fick en frånvarande blick.
- Vad heter du? Upprepade Justin, som kände att han måste få veta.
- Jag? sa den blonde pojken. Jag heter Jonas.

I samma stund som Justin hörde namnet var var det som om allt annat i världen slutade existera. Vilket underbart vackert namn!
- Jonas... Han smakade på det. Det kändes bra i munnen.