Justins perspektiv

Smärtan hade lagt sig något när Justin klev upp på scenen. Han såg dåligt, eftersom han hade nyst och fått ett moln av vitpeppar i ögonen. Näsan rann och var uppsvälld och röd. Han hade en otroligt obehaglig torrhosta. På mindre än tre minuter hade Justin dragit på sig en rejäl förkylning.

Han var bländad av strålkastarna men kunde ändå se ljudteknikernas och hans managers oroliga ansikten. Han hade surrat en gigantisk stickad halsduk runt halsen och hade en stor kofta på sig för att se ut som han frös. Han hostade och greppade mikrofonen för att sjunga sitt paradnummer ”Baby”. Första tonen kom inte allas, och den andra lät som kråka som satt något i halsen. Han hann kraxa fram ytterligare några toner innan musiken stängdes av och hans manager reste sig och gick fram till scenen.

Managern var skräckslagen. Detta fick inte hända. Justin fick inte ha kommit i målbrottet! Det skulle vara slutet på hans karriär. Han tog ett djupt andetag och var beredd på det värsta.
- Hur mår du egentligen, Justin? frågade han, med nervositeten som en klump i magen.
- Inte så bra, fick Justin fram mellan snörvlingarna. Jag tror att jag har fått svininfluensan.
Managern visste inte hur han skulle reagera. Han var lättad över att Justin inte kommit i målbrottet, men att han hade svininfluensan innebar att han inte skulle få flyga, och med den rösten skulle han antagligen inte kunna framträda ikväll. Hela turnén skulle bli förskjuten. Han bad Justin göra ett nytt försök med sången och gick tillbaka och satte sig, men med en djup bekymmersrynka mellan ögonbrynen.

Justin var nöjd, han skulle inte kunna flyga hem till Atlanta de närmaste dagarna. Han hade dock inte väntat sig att han skulle behöva göra ett nytt försök med sången. Kritans effekt hade börjat avta och hans röst skulle låta bättre nu än förra försöket. Han ville absolut inte behöva sjunga ikväll, då skulle hans manager säkert se till att hyra ett privatplan eller något för att få hem honom till Atlanta. Det fick inte hända. Justin tänkte snabbt och fattade ett beslut. Han tog en en gång tag i mikrofonen och hörde introt till ”Baby” gå igång i högtalarna. Han vinglade lite och försökte se trött och förvirrad ut.
- Oooh Whaahaa... Sjöng han oengagerat och hostade lite. Han vinglade lite åt vänster och tog sig för pannan. Sedan slappnade han av i hela kroppen och föll så mjukt han kunde rakt åt sidan. Han landade hårt och det krävdes mycket vilja för att ligga helt stilla och verka avsvimmad.
- BRYT! Skrek hans manager och sprang upp på scenen. Han hade redan sin mobil framme och slog numret till larmcentralen.
Justin låg helt stilla och efter ett par minuter kände han att han blev upplyft av starka armar och lagd på en bår. Någon lyssnade på hans lungor och konstaterade att det rosslade rejält. En sval hand lades på hans panna, som var svettig och varm efter strålkastarljusen.
- Bieber-fever... sade en sjukvårdare och skakade på huvudet. Justin log lite för sig själv och slappnade av. Mission complete.

Jonas perspektiv

Nästa dag hade Jonas fortfarande inte hört något från Justin. Han hade säkert redan åkt, utan att ens säga hejdå. Hans känslor pendlade mellan förtvivlan och ilska, hur kunde Justin bara göra så? Betydde deras relation ingenting för honom? Han hade gärna velat skälla ut Justin, men eftersom han var extremt konflikträdd bestämde han sig för att ligga och gnälla över sina problem hela dagen istället. Gnälla var något han var van vid, han hade ju faktiskt varit med i Ung Vänster i flera år nu.

Men knappt hade Jonas hunnit lägga sig i sängen och börjat tröstäta innan hans mobil plingade till av ett sms. Justin! Tänkte han genast, och blev sen besviken när han såg att det bara var från Meira. Efter den pinsamma händelsen med Benjamin Wahlgrens manager hade hon nu skaffat en ny kille. Han var också manager, och hade nu bjudit Meira på fest ikväll. Jonas hade verkligen ingen lust att gå, men när Meira sa vem hennes pojkvän var manager åt ändrade han sig snabbt. Han gick upp ur sängen och rakt in i duschen. Han satte sen på sig sin nyaste party-outfit. En röd-vit randig skjorta. Och en röd-vit randig fluga. I precis samma färg och material. Jonas såg sig nöjt i spegeln, att matcha kläder hade alltid varit hans specialitet.

Han mötte Meira på Söder, och de gick tillsammans mot festen. Jonas gnällde lite för Meira över sina problem, men hon fick honom att lova att glömma Justin för ikväll. När de var framme vid lägenheten där festen skulle hållas började Jonas bli lite nervös. Han skulle ju faktiskt få träffa en av sina idoler. När dörren öppnades drog Jonas ett djupt andetag. Där stod hon. Dessie. Jonas blev alldeles knäsvag. Wow. Det här var stort. Dessie välkomnade dem och de blev inledde i vardagsrummet. Meira försvann snabbt till sin manager, och Jonas blev lämnad ensam. Han stod och tittade sig omkring efter någon att prata med när han plötsligt kände en hand på ryggen. Han vände sig om och stirrade rakt in i ett väldigt vackert och symmetriskt ansikte.

- Hej, sa personen. Ja... Du vet väl redan vem jag är Peter. Peter08. Kissies bror.

Jonas log. Peter08. Visst hade Jonas sett honom förut, och visst hade han funnits i några av hans drömmar. Han sträckte fram handen och hälsade.

- Ska vi gå någonstans och prata där det är lite lugnare? Frågade Peter.

Jonas tvekade. En bild på Justin dök upp i hans huvud och han kände hur tårarna började stiga. Snabbt torkade han sig i ögat och slog bort tankarna. Det var Justin som hade lämnat honom, och han behövde något annat att tänka på.

- Låter fest, sa Jonas och Peter la en arm runt hans smala axlar och ledde honom inåt i lägenheten.