Jonas perspektiv

 

Jonas frös till. Här stod han med Justins hand innanför sin skjorta, och med sin hand i hans silkeslena hår, utan en chans att kunna förneka vad de just hade gjort. Jonas öppnade långsamt ögonen, livrädd för vems blick han skulle möta.

 

Utanför dörrarna stod Jonas vän Meira. Och Benjamin Wahlgren. Tätt hopslingrade. Benjamin nådde knappt upp till hakan på Meira, men stod på tå. I några sekunder stod de alla bara och stirrade på varandra.

 

- Meira? Jonas lät chockad.

- Jonas. Och JUSTIN? Meira lät om möjligt ännu mer chockad.

- Eh... Hej polarn. Justin tittade generat på Benjamin.

- Ja alltså.... He he... Vi skulle bara.... Ja... Du vet... Eller.... Ja.... Jonas stammande avbröts plötsligt av en harkling från en man som stod bredvid dem.

 

Det var Benjamins manager. Han kollade surt på Meira och Benjamin som fortfarande stod och höll om varandra. Meira släppte genast taget om Benjamin och tog tag i Jonas hand istället.

 

- Vi måste gå nu! Sa hon och började dra med sig Jonas. Generat kollade hon på managern och sa något ohörbart. Jonas försökte slingra sig ur Meiras grepp, men det var  lönlöst. Meira var mycket starkare än Jonas, de visste de båda.

- När ses vi igen?

 

Justin ropade efter Jonas, han lät desperat.

 

- Möt mig vid Ica imorgon klockan 21.00 ropade Jonas tillbaka, innan han och Meira snabbt drog iväg mot dörren.

 

Väl hemma hos Jonas gick de genast och la sig. Meira var arg på sig själv för att hon förstört chansen med Benjamins manager, och därmed även förstört chansen att få träffa fler kändisar ur ”Karlsson på taket”. Jonas själv kände sig helt omtumlad. Han hade nyss upplevt den vackraste stunden i sitt liv, det var som tager ur en film. Justins kropp hade varit mjuk-hård, och han hade njutit av att röra den. Och imorgon skulle de träffas igen, om han nu dök upp? Jonas blev plötsligt oroad, tänk om Justin bara såg honom som en obetydlig groupie? Tänk om de inte kände likadant? Imorgon skulle han ta reda på det. Imorgon skulle bli en stor dag, han kände det på sig.

 

Justins perspektiv

 

Justin stod ensam kvar i hissen och tittade efter Jonas och Meira som försvann in i folkhavet. Han kände sig fortfarande alldeles knäsvag. Han såg Benjamin och hans manager stå och skrika mot varandra, och avlägsnade sig snabbt därifrån. Han kände inte för att prata med några andra människor, utan gick ut ur lokalen och började ta sig tillbaka till sitt hotell.

 

Inne i sin svit tappade han upp ett bad för att lugna ned sig lite. Han tänkte på den fantastiska stunden i hissen. Deras kyss hade varit fantastisk. Jonas tunga hade varit lite sträv, nästan som en katt-tunga som försökte slicka i sig mjölk. Det han hade känt av hans kropp hade varit perfektion, helt platt och nästan utan några konstiga utbuktningar. Nästan som att köra på E4an. Justin blev glad av bara minnet. Och imorgon skulle de träffas igen, om Jonas verkligen hade menat allvar? Justin blev lite nervös. Vad skulle de prata om? Vad skulle de göra? Kanske de kunde titta på sportspegeln eller något annat manligt? Eller skulle han gå rakt på? Jonas kanske var en sådan som uppskattade att man öppnade alla luckor i adventskalender direkt, så att säga...

 

Justin gick upp ur badet och la sig i sängen. Han var helt slut efter dagens alla upplevelser, och han behövde lite sömn inför morgondagen. Imorgon skulle bli en stod dag, han kände det på sig.

Bilder på Meira, Benjamin, Justin och Jonas.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vill bara tacka alla som skriver så fina kommentarer, ni gör det verkligen lättare att ta de negativa och inspirerar till att fortsätta skriva. Ni är underbara!!!!

Varfär måste alla vara så trångsynta? Jag vet inte hur många kommentarer som tydligt har tagit avstånd från kärleken. Varför kan inte människor acceptera att alla är olika? det gör mig så ledsen att få sån här feedback på min blogg. Om ni nu älskar Justin så mycket, varför kan ni inte acceptera honom som han är? Ni vet väl att Jonas är en verklig person? HUR TROR NI HAN KÄNNER? Han har faktiskt också känslor.

Ja, Justin kanske är "gay", men han är ju fortfarande Justin. Som vi älskar. För den han är. Kan ni inte acceptera det är ni inget riktigt Bieber-fan. 

Jonas perspektiv

Hissdörrarna höll just på att stängas när Justins hand sköt in emellan dem som ett spjut. Jonas tänkte inte utan sträckte bara ut sin hand och greppade Justins. Den var varm och len. Jonas tog ett fastare grepp och med gemensamma krafter tvingade de upp hissdörrarna tillräckligt mycket för att Justin skulle komma in i hissen. De aluminiumglänsande dörrarna gled snabbt igen, och hissen började röra på sig. Det enda som hördes var deras flämtande andetag och hissens surrande.

Jonas kände sig som om han hade blivit sodastreamad. Hela han bubblade av glädje och förväntan, samtidigt som han var otroligt nervös och lite rädd. Adrenalinet pumpade fortfarande i kroppen och han hade kunnat lyfta sin egen vikt i bänkpress, vilket i och för sig inte är så mycket, men ändå. Han hade aldrig haft sådan energi, den gick nästan att ta på.

Visst hade Jonas varit attraherad av folk förut, såväl män som kvinnor, men detta liknade inget annat. Han kunde se på hur många filmer med Arnold Schwarzenegger som helst, och ja, han hade fnissat oavbrutet under den stilige politikern Fredrik Segerfeldts föreläsning i hans skola, men det var bara harmlösa förälskelser! Detta var något helt annat. Om Justin var en magnet, så var (vissa delar av) Jonas gjorda av järn, och drogs med naturens obevekliga kraft mot sitt mål. Han hade ingen makt över det här, det var kemiskt. Pulsen slog öronbedövande i tinningarna, och han visste inte var han skulle ta vägen, så han gjorde det enda logiska.

Justins perspektiv

Justin drogs av en stark manshand in i hissen, han följde med, styrd av krafter han inte rådde på. I vad som kändes som en evighet stod han och såg på uppenbarelsen framför honom. En ängel.

Justins blod strömmade i honom och hans hjärta rusade. Han var yr av upphetsning och villkorslös kärlek till mannen med de stora ögonen. Han kände sig som han hade gjort den gången han åt dextrosol och cyklade ner för en brant backe. Hormonerna höll på att spränga honom. Han stod just och övervägde huruvida han skulle säga något eller inte när  Jonas tog ett snabbt steg fram, och deras läppar möttes för första gången.

Justin tappade totalt kontrollen, det här var för mycket för honom. han glömde allt, sina tidigare flickvänner, sin mamma och vad hans vänner skulle säga. Han skulle aldrig låta den här mannen gå. Han smakade så gott! En blandning av snus och kaffe, som en riktig karl! Justin drog Jonas tätare intill sig och deras kyss blev allt intensivare.

Just som Justin hade lyckats få in handen under Jonas skjorta plingade det till, och innan de hade hunnit släppa taget om varandra hade hissdörrarna öppnats.

Jonas perspektiv

 

Jonas och Meira närmade sig Göra Lejon, där Karlsson på Taket Flyger Igen hade haft premiär tidigare under kvällen. Det var fullt av folk och alla var finklädda, drack skumpa och såg glada ut. Jonas såg sig fascinerat omkring. Han gick fram till ett bord och tog varsit glas bubbel till sig och Meira. De stod och sippade på dem en stund och såg sig omkring. Plötsligt sken Meira upp och vinkade till någon. Det var hennes dejt, Benjamin Wahlgrens manager. När Jonas såg honom kunde han inte förneka att han var lite avundsjuk på Meira. Svartsjukan försvann dock snabbt, eftersom Jonas hade en helt annan person i tankarna. Han drömde sig bort en stund, och när han tittade upp såg han Meiras rygg försvinna in i folkmassan. Jonas vaknade till liv och försökte följa efter, men de försvann snart ur sikte och han var ensam i vimlet.

 

Han kände sig varm och behövde lite luft. Att gå ut var ingen idé, med tanke på hur många människor som fanns i lokalen och hur många som fortfarande väntade utanför skulle han inte ha någon chans att komma in igen. Så såg han plötsligt en hiss. Den ledde alldeles säkert upp till takterrassen. Jonas började gå mot den och gick in genom dörrarna. Precis när de höll på att stängas såg han Justin komma emot honom. Han blinkade några gånger och undrade om han såg i syne. Men nej, en sådan vacker syn kunde inte hans hjärna framställa. Jonas hjärta tog ett skutt, Justin var på  väg mot hissen. Det här var just som i Jonas favoritfilm, Romeo och Julia.

 

Justins perspektiv

 

Göta Lejon var fullproppat. Karlsson på taket var verkligen en populär föreställning! Justin hade precis varit i Benjamins loge och småpratat lite. Benjamin hade varit trött av pressen och ansträngningarna på scen. Justin var imponerad, han hade verkligen varit fantastisk i sin roll.

 

Justin satte sig vid ett bord och tittade ut över rummet. Han såg att människor stirrade på honom och viskade, men han var van. Det är så det är att vara en megakändis. Justin fortsatte titta om han skulle hitta någon han kände, så plötsligt fick han syn på en människa bakifrån. En baksida han fantiserat om så många gånger det senaste dygnet. Kunde det verkligen vara sant? Kunde det  verkligen vara...? Justin var tvungen att få se pojken framifrån för att vara säker. Han reste sig och började följa efter honom, han var på väg mot den stora hissen. Just när pojken gick in i hissen vände han sig om. Justin var nu säker. Det var pojken med de vackra lockarna. Pojken med den snövita hyn. Pojken han drömt om hela dagen. Jonas. Justin kände hur nästan hela han blev alldeles mjuk och varm. Han fick ögonkontakt med Jonas och såg att dörrarna började stängas. Med ett språng kastade han sig mot hissdörrarna och försökte få in en hand i springan som var kvar mellan dörrarna. Kanske fanns det en risk att han skulle förlora sin hand, men han brydde sig inte. Det här var viktigare än liv och död.

Vad händer nu? Kommer Justin och Jonas prata på riktigt med varandra för första gången? Kommer Meira få ihop det med Benjamins manager? Kommer någon av Justins fantasier bli verklighet? Alla svar finns i nästa del som kommer imorgon!!

Hej!

Vi skulle vilja tipsa om en jättebra blogg som också skriver om allas våran älskling, Justin Bieber <3
Tjejen som skriver den är inne på sin andra nvell nu och den är verkligen spännande! Hon är en stor förebild för oss och vi tycker verkligen att ni ska titta in på hennes blogg, nu när hon har länkat till oss och allt ;)

Klicka http://bieberlovestories.blogg.se/ för att komma till världens (näst) bästa Bieberblogg!

Justins perspektiv

Justin vinglade hemåt från Ica Globen. Hans möte med Jonas hade hastigt avbrutits då en kund kommit och frågat efter stjärnäpple och magin hade brutits. Justin hade vänt på klacken, slängt en sista blick åt ynglingen med det vackra namnet och sedan äntligen fått göra sig av med det adrenalin som pumpat i hans kropp de senaste minuterna. Han sprang det fortaste han kunde, för att sedan bli tvungen att sakta ner på grund av isen som täckte det mesta av marken.

När han kom in i sin svit satte han sig på den mjuka heltäckningsmattan. Allt snurrade. Han satt så en lång stund, utan att tänka på något annat än Jonas. Hans hår, hans ögon, hans kropp. Det rådde inte längre någon tvekan - Justin ville ha honom.

Han skulle just ringa roomservice för att beställa ett glas saft när han kom på att han hade lovat Benjamin att gå på fest på kvällen. Helvete, tänkte Justin, som var allt annat än partysugen. Han lade på luren igen och gick för att ta en dusch. Hans hjärta blev tyngre och tyngre för varje steg han tog. Lyckoruset som funnits där för en stund sen var helt borta. Det värkte mellan revbenen, som om något tungt låg och tryckte på hans hjärta. Han vred på vattnet och lät sig värmas av den den mjuka duschstrålen.

Det dröjde inte länge förrän han satt på golvet, med tårar rinnande nerför kinderna. Varför hände det här? vad var det för grymt spratt gudarna spelade honom? Varför skulle hans enda sanna kärlek vara en helt omöjlig kärlek? Justin förstod att ett förhållande inte ens var att drömma om. För det första bodde Jonas i Sverige, och Justin i Arizona. För det andra var Justin världsstjärna, medan Jonas jobbade på Ica. För det tredje var båda män. Det var helt enkelt dömt att misslyckas.

När Justins sista gråtattack hade ebbat ut tog han sig försiktigt upp på fötter. Det ömmade i benen efter att ha suttit så länge på det hårda kakelgolvet. Men smärtan var Justins räddning, den tog uppmärksamhet från smärtan i hans hjärta. Han kände sig helt död inuti. Likgiltigt torkade han av sig, klädde på sig och sminkade sig lite (något han i hemlighet gjorde för att få den perfekta rosiga hyn som han var känd för att ha). Han mötte sin egen blick i spegeln. Den var totalt uttryckslös. Han satte på sig skorna, tvingade tillbaka gråten, och gick ner till limousinen som stod och väntade på uppfarten till hotellet.


Jonas perspektiv

Jonas var hemma hos Meira. De lyssnade på popmusik och taggade inför festen. Meira var lycklig för att hon skulle få träffa Benjamins manager, och Jonas var lycklig för att han äntligen hade fått en annan mening med livet än att titta igenom världens alla tv-serier. Jonas hade inte berättat för meira om Justin, utan sa bara att han hade fått löneförhöjning.   Meira hade inte gått på hans lögn, men bestämde sig för att vänta på att Jonas skulle berätta själv om vad han var så glad för. Jonas märkte inte att Meira hade genomskådat honom, utan fortsatte glatt att sjunga på ”Jag ger dig min morgon”. Det var hans absoluta älsklingslåt och han kunde det utan och innan. Hans sångröst var inte den vackraste, men han hade känslan.

Fjärilarna i Jonas mage var som galna, och han hade nu gått över från ”jag ger dig min morgon” till ”Love me tender”. Han använde sin basröst och tyckte själv att det lät riktigt bra. Han hörde Meira säga att bussen gick om tjugo minuter, och att det var dags att rulla. En snabb släng i spegeln sa honom att Meira hade gjort en bra stylingjobb igen. Han tog en klunk öl och släppte ut håret. Livet var en fest!



Vad tror ni kommer hända på festen? Kommer Justin någonsin att bli glad igen? Det får ni veta i avsnitt åtta som kommer imorgon!

Hej och förlåt för dålig uppdatering! Här komme rett försenat avsnitt 6! Enjoy!
OBS! Vi har valt att låta Justin kunna svenska då Jonas engelskakunskaper är så dåliga att all kommuntikation på annat språk än svenska skulle göra den här berättelsen till science fiction.
Hursomhelst, här är del 6!

Jonas perspektiv

Jonas stod paralyserad och kunde inte bryta ögonkontakten. Hans hjärna stod still. Vad skulle han göra? Han blev plågsamt medveten om tröjan i tjejmodell, och hoppades att den i alla fall stramade över överarmarna. Han märkte att han rodnade och lyckades äntligen ta sig ur förlamningen. Tusen raggningsrepliker susade runt i hans huvud. Vilka kunde han använda? Var ”tjena kexet, står du här och smular?” för gay? Eller vänta nu. Han skulle ragga på en kille. Var det positivt att raggningsrepliken var gay då?

Jonas visste inte var han skulle ta vägen. Han tänkte febrilt och letade i minnet efter något som kunde få honom att verka cool. Han tänkte efter, laddade, och sa det första som kom upp i huvudet.
- Gjorde det ont?
- Va? sa pojken med ekorrögonen.
Jonas hajade till när han hörde hans röst. Så len, så smekande. Hans öron jublade och han upprepade frågan.
- Ja, gjorde det ont?
- Ont? sa pojken. Vad menar du?
- Ja, när du föll ner från himlen. Sa Jonas. Hans hjärta slog så hårt och snabbt att han nästan blev orolig. Var det här verkligen normalt? Kanske borde han gå till läkaren? Jonas gick sällan till läkaren. Senast var när han en dag inte kunde bajsa. Till saken hör att Jonas tömmer tarmen tre gånger om dagen, och när han en dag bara gjorde det två gånger blev han orolig och beslöt att uppsöka en läkare. Men överlag var läkarbesök inget vanligt inslag i Jonas liv.

Hans tankar avbröts av pojkens ljuva stämma.
- Jag heter Justin.
- Justin, upprepade Jonas dumt.
- Vad heter du? frågade Justin, som tydligen bestämt sig för att ignorera Jonas plumpa försök att ragga.
- Jag? Sa Jonas. Jag heter Jonas.
- Jonas... Justin uttalade hans namn perfekt, viskade det nästan. Jonas njöt av att höra hans röst, han var verkligen en ängel.


Justins perspektiv

Justin drunknade i de där gråblå, stora ögonen. De var som havet en regnig dag, oändligt djupa och lite sorgsna. De tittade tillbaka på honom med ett chockat uttryck. Justin kunde inte slita sig. Han väcktes ur hypnosen när den blonde pojken öppnade munnen och sade något. Justin uppfattade det inte helt, fortfarande med fokus på de vackra ögonen. Andra gången pojken sade det smälte Justins hjärta. Han frågade om det gjorde ont. Justin visste vad som skulle komma, men han måste få höra det med egna öron.
-Ont? Vad menar du? Justin väntade spänt på svar, och lade märke till att han svettades. Han andades tungt och skakade lätt.
- Ja, när du föll ner från himlen, sa den blonde pojken. Justin kände att mungiporna drogs upp i ett litet leende. Han var så lycklig. Han bestämde sig för att gå vidare i samtalet.
- Jag heter Justin, sa han.
- Justin, andades den blonde pojken och fick en frånvarande blick.
- Vad heter du? Upprepade Justin, som kände att han måste få veta.
- Jag? sa den blonde pojken. Jag heter Jonas.

I samma stund som Justin hörde namnet var var det som om allt annat i världen slutade existera. Vilket underbart vackert namn!
- Jonas... Han smakade på det. Det kändes bra i munnen.

Jonas Perspektiv

Jonas stod som vanligt och plockade fram dagens leverans av exotiska frukter. Han trivdes i fruktdisken, det var lagom svalt och då han var vegetarian var han också glad att få slippa köttdisken. De tunga lyften av frukt gav honom också tillfälle att jobba på sina biceps. Det var Lördag och det hade inte hunnit komma så många kunder än. Globen centrum öppnade först vid elva, och det var först då som folk brukade börja komma. Han var glad att han jobbade just här, det brukade inte komma in någon som han kände i affären. Trots att han var stolt över att vara sant proletär så tyckte han att det var lite pinsamt när någon av hans kompisar kom in i affären.

Men idag var det tomt på Ica Globen. Någon tant hade varit inne och köpt kattmat, men det var nog den enda kunden hittills. Jonas plockade ut några övermogna avokados ur grönsaksdisken och gick in med dem i kylrummet för att slänga dem. Han slängde upp dem i luften och fångade dem smidigt. Plötsligt plingade hans mobil till, och i förvåningen tappade han en av avokadosarna. Tårar steg upp i hans ögon när han så den hjälplösa frukten ligga där på betonggolvet. Död, som en överkörd ekorre. Jonas torkade snabbt tårarna. Det sista han ville var att någon skulle se honom gråta. Officiellt grät han bara till filmen Land och Frihet. Eller det var i alla fall vad han sa till sina vänner. I själva verket fick han hålla tillbaka tårarna när han såg på såväl djursjukhuset som top model.

Han drog upp sin telefon ur fickan och såg på skärmen. Han hade fått ett sms från Meira. Det stod:
”Vi ses på lördag! Ha på dig något classy!”

Jonas hade helt glömt bort att han hade lovat Meira att följa med på fest på lördag. Han gillade inte att gå på fester, men det här var ju en chans att få se kändisar! Han funderade över Meiras uppmaning om classy klädsel. Det fick bli en vit skjorta med silvrig fluga till. Han började nästan se fram emot det.

Justins perspektiv

Justin drog den svarta huvan på sin munkjacka tätare om huvudet. Han orkade inte med några paparazzis idag. Han var inte beredd på kylan i det här landet, och han tittade fascinerat på röken som kom ur hans mun när han andades. Han njöt av att få använda sina muskler igen, det var längesedan han hade rört på sig ordentligt. Vanligtvis brukade han träna varannan dag eller så, för att göra sina fans belåtna, så att säga. Det var alltid kul att kunna visa upp en schysst tvättbräda, this is perfection liksom. Han sträckte extra på benen och ökade steglängden. Gruset knarrade under hans fötter när han sprang och det tog bara ett par minuter att komma till Ica globen.

Värmen slog emot honom när han kom in i affären, han smög snabbt in i en av raderna med livsmedel, och låtsades läsa på en förpackning pasta. Han började långsamt gå, samtidigt som han kastade diskreta blickar åt sidorna. Han kom ut i fruktdisken. Något rött skymtade i hans ögonvrå. Han såg upp, och tappade andan.

Den blonde pojken stod lätt framåtböjd och sorterande kiwis. Hans byxor spände över de vältränade låren.
-DAMN! tänkte Justin och torkade bort en droppe saliv ur mungipan.
Han stod mållös kvar bakom en stapel coctailfrukt på burk och tittade. Den blonde pojken hade gått vidare till passionsfrukterna. Han hanterade dem varsamt, men ändå bestämt. Justin rös.

Han tog ett steg åt sidan för att få ett bättre vinkel, och stötte till pelaren med coctailfrukt. Den föll som ett korthus och de flera hundra konservburkarna slog en efter en i golvet med ett ljud som hade kunnat väcka de döda. Justin stod som fastfrusen och såg hur den blonde pojken snurrade runt och såg på burkarna, som rullade åt olika håll. Hans blick lyftes, och ett par grå ögon mötte ett par bruna. Nu fanns ingen återvändo.



Såå!! Det var alltså del fem! Vad tror ni kommer hända härnäst? KOMMENTERA!!!

ps. Ett snabbt förtydligande: det kommer ett avsnitt om dagen, varken mer eller mindre!

Justins perspektiv

Justin låg den stora rosa dubbelsängen i sitt hotellrum och kunde inte sluta tänka på den blonde pojken med det röda skägget. Hans hy hade varit vit som snö och hans spröda axellånga lockar hade vajat vagt i vinddraget från luftkkonditioneringsanläggningen. De hade bara sett varandra i några sekunder. Det hade varit magiskt. Justin kunde inte släppa det, varför kände han så här? Senaste gången han hade haft känslor som liknade de här hade varit när han träffade sin förra flickvän Caitlyn. Men det hade varit kärlek, och det kunde väl inte det här vara? Eller? Hur som helst kände Justin att han måste få se honom igen. Men hur?
Han kom plötsligt att tänka på tröjan som den blonde pojken hade på sig. Den hade varit tight, röd och så hade det stått tre bokstäver på den. ICA. Vad kunde det betyda?
Justin sträckte sig efter sin specialdesignade mac book pro och klickade fram google. Han skrev in de tre bokstäverna, lade till ”Sverige” och tryckte på enter.
Av sökträffarna kunde han förstå att ICA var en svensk matvarukedja, och att det låg en precis bredvid hans hotell. Pojken hade bara en piké på sig när han kom till hotellet med fruktkorgen, och det var ganska kallt ute. Justin la ihop två och två och kom fram till att pojken måste jobba på det ICA som låg här, vid globen. Han reste sig, drog på sig sin jacka och gick ut genom dörren.

Jonas Perspektiv

Jonas var omtumlad när han kom tillbaka till ICA. Han behövde tid att tänka, och han hade ändå inte lunchbajsat, så han slog två flugor i en smäll och gick till personaltoaletten.
Väl därinne försökte han samla sina tankar. Vad var det egentligen som hade hänt? Så här hade han inte känt sedan första gången han träffade sin hans förra flickvän. Och då hade det ändå inte pirrat så här mycket!
No Homo, tänkte Jonas för sig själv och försökte ta sig samman. Det hände bara inte. Han visste inte ens vem det var han hade sett, och han skulle förmodligen aldrig träffa honom igen. Hur kunde han varit så dum att han sprang därifrån? Nu skulle han aldrig få reda på vem med de bruna ögonen var.
Han torkade sig omsorgsfullt och kastade en blick mot handfatet. Inte idag, tänkte han och gick tillbaka till fruktdisken.

Jonas perspektiv

 

Jonas balanserade fruktkorgen samtidigt som han försökte få upp sin ringande mobil ur fickan. Det var hans vän Meira som ringde. Han gillade verkligen Meira, och svarade därför väldigt glatt.

-Jonas! Du kan inte fatta vem jag just har pratat med! Nästan skrek Meira. 

Jonas hann inte ens svara innan Meira fortsatte.

-Det är helt sjukt! Du kommer inte tro det, det är så himla coolt. Jag har nyss pratat med Benjamin Wahlgrens manager, och han är typ fett intresserad av mig! sa Meira väldigt uppspelt.

-Fest, svarade Jonas.

Som vanligt hade han ingen aning om vem Meira pratade om. Lite hade han ändå lärt sig under det gångna året, Lady Gaga var hon konstiga, och Shakira var hon som såg ut som en man. Men var det något ämne som inte hade tagits upp i Seinfeld eller som stod i Vänsterpartiets partiprogram hade Jonas ofta svårt att hänga med.

-Men åh, du fattar inte hur stort det här är! fortsatte Meira. Han vill att vi ska komma på Benjamins premiärfest på lördag, du följer med va?

Jonas hade just tagit sig upp för alla trappor och stod med fruktkorgen utanför personalrummet. Han tänkte just hitta på någon ursäkt för att slippa följa med på festen, och sen lägga på när han plötsligt fick syn  på en pojke som stod framför honom. Det var den vackraste person han någonsin hade sett, hans kastanjebruna hår låg perfekt på huvudet och hans stora bruna ögon lyste upp hela korridoren. För en kort sekund fick de ögonkontakt, och Jonas hjärta hoppade över ett slag. Hans händer blev fuktiga och snabbt  sa han något snabbt till Meira i telefonen och la på. Han öppnade munnen för att säga något men inte ett ljud kom fram. Istället stod han och stirrade på pojken med munnen öppen. Han blev plötsligt pinsamt medveten om att han hade sina arbetskläder på sig, och att tröjan dessutom var i en tjejmodell. Han märkte också svetten som började bryta fram i pannan och som redan rann längs hans rygg. Stammande fram något ohörbart ställde han ned fruktkorgen på golvet och gick snabbt därifrån. Hans hjärta bankade som efter då han försökt lyfta 20 kg en gång på gymmet, och hans mun var alldeles torr. Vad hände med honom?

Justins perspektiv

 

Justin steg upp ur sängen för att gå ut och hämta lite mat nere i hotellets restaurang. Han hade inte orkat äta enda sen han kommit till Stockholm och han kände nu hur utsvulten han var. En ostburgare med bacon skulle inte sitta helt fel, tänkte han medan han satte på sig skorna och gick ut genom dörren. Hotellkorridoren såg ut  som de flesta han sett på någon av sina otaliga turnéer, och människorna han mötte var ungefär lika bleka och grå som i alla andra länder.

 

Men plötsligt stannade Justin upp. Framför honom stod en pojke med blonda lockar och rödlätt skägg. De vackraste blonda lockarna och det speciellaste röda skägg han någonsin sett. Justin kom sig inte för att göra annat än att bara stå och stirra. Pojken balanserade en fruktkorg samtidigt som han pratade i telefon, och hade ännu inte lagt märke till att han var iakttagen. Men så plötsligt vände han sig rakt mot Justin och de fick ögonkontakt. Hans hjärta började slå snabbare när han stirrade in i pojkens grå, stora ögon. Han ville säga något, men visste inte vad. Han ville gå fram till honom, men hans knän skakade för mycket för att han skulle kunna röra på sig. Den blonda pojken stod också still och tittade tillbaka, i vad som kändes som en evighet men som kanske bara rörde sig om bara några sekunder. Justin visste inte vad han skulle göra. Vad kom alla de här känslorna ifrån? Varför uppförde sig hans kropp så konstigt?

 

Just när han tänkte gå fram till pojken och fråga om han ville ha en autograf eller så, så vände han sig plötsligt om och gick därifrån. Justin stod ett tag och stirrade efter pojken. Alla känslor han nyss känt sköljde långsamt av honom, och han kunde äntligen börja röra på sig igen. Vem var det han nyss hade sett? Vad var det för konstiga saker den pojken hade lyckats locka fram inom honom?

 

Justin visste själv inte svaret på några av sina frågor. Men han visste att han var tvungen att se de gyllene lockarna igen.

 

Jonas perspektiv

 

De automatiska dörrarna svängde upp när Jonas gick in på Ica Globen där han jobbade. Han Nickade åt Sanna i kassan och fortsatte mot personalrummet för att byta om till de obligatoriska Ica-kläderna. När han krängde på sig den röda pikén hörde han sin kollega Christians röst.

- Tjena Jonas! Dags för ännu en till dags slit?

- Ja, vad gör man inte? Skrattade Jonas. Jag köpte en Hugo Boss-skjorta för några dagar sen och behöver fylla på kassavalvet lite, om du förstår vad jag menar?

- Åh fan! En Hugo Boss! Och så måste du ha på dig den där fula Ica-tröjan!

- Jag vet, det är ju inte så fest..

- Ja, men allt klär ju en skönhet som dig, med dina blåa ögon och ditt blonda hår. Tjejerna måste ju bli som galna när de ser dig!

 

Jonas skrattade bara till svar och gick till fruktdisken. Visst, han var väl nöjd med sina blåa ögon och blonda hår, men hos andra föredrog han chokladbruna rådjursögon och silkeslent brunt hår. Gärna i någon fin frisyr... Jonas drömde sig bort en stund samtidigt som han frånvarande fingrade på de färska bananerna.

Han väcktes ur sina tankar av sin chef som ropade på honom.

- Jonas! Kan inte du göra i ordning en fin fruktkorg och springa upp med den till Globen? Personalen där har tydligen en hälsovecka.

- Självklart! Svarade Jonas.

 

Han missade aldrig en chans att smöra lite extra. Särskilt just nu när han förra veckade hade råkat ge sin chef en high-five när hon egentligen bara sträckte ut handen för att få sina nycklar. Jonas rodnade fortfarande vid tanken på den pinsamma händelsen. Snabbt sprang han iväg för att hämta en korg så att han kunde börja med sin uppgift.

 

Kvickt började han samla ihop lite olika fruktsorter. Han tvekade när han kom till papayan, de hårda kärnorna kunde lätt förstöra tänderna om man tuggade på dem, men det var inte hans problem. Han slängde ner ett par passionsfrukter och la en litchi på toppen. Allra sist knöt han ett röd sidenband runt korgen. Han tittade nöjt på den och gav sig iväg upp mot Globen.

 

Justins perspektiv

 

Justin vaknade av att hans egen låt ”Baby” började spelas på hans Iphone som låg bredvid sängen. Det var hans ringsignal, och han sträckte  sig yrvaket efter telefonen. Det stod Benjamin Wahlgren på displayen. De hade lärt känna varandra på Justins senaste Sverigekonsert. De jobbade ju inom samma bransch och var ungefär jämngamla, och hade därför snabbt blivit vänner. Justin svarade.

 

- Hej Justin! Det är Benjamin. Hur är läget? Jag hörde att du var här i Sverige, och tänkte om du har lust att ses?

- Tjena kompis. Ja, jättegärna. Det vore superkul!

- Jag har ju premiär med Karlsson på taket, och tänkte ha en efterfest sen på lördag. Du kan väl svänga förbi?

- Maxat! Räkna med mig!

- Perfekt, då syns vi där polarn!

- Ha det bra man!

Justin såg fram emot att gå ut. Det var alltid roligt att träffa folk, och han hade ändå inget planerat i helgen.

Det här var då del 2! Hoppas ni gillar den lika mycket. Nu börjar det bli lite spännande här, vad tror ni händer näst??????? KOMMENTERA

Jonas perspektiv

 

Jonas såg på sin glansiga, fuktiga överkropp i badrumsspegeln. Han hade precis kommit ut........... ur duschen. Han drog fingrarna genom sitt rödlätta lockiga hår, det hade blivit ganska långt och han hade det vanligtvis uppsatt i en liten tofs. Vid tanken på jobbet som väntade suckade han djupt. Med en sista titt i spegeln begav han sig mot sin rum. Han gillade vad han såg.

Väl inne i sitt rum öppnade han garderobsdörren. Där inne hängde hans två skjortor. Han funderade noga på om han skulle ta den blå eller den rutiga. Byxor var inte så svårt - han hade bara ett par. Tillslut bestämde han sig för att den blåa skjortan kändes rätt för dagen. Dessutom passade den bra till hans gröna fluga. Han drog en kam genom skägget och satte på sig sina glasögon innan han gick ut i köket för att äta frukost.

I köket satt hans bror Ludde och bläddrade förstrött i en Dagens Nyheter. Jonas tittade avundsjukt på honom. Inte nog med att Ludde var intelligentare, han var snyggare också. Inte för att Jonas ogillade sitt eget utseende, men helt ärligt - att skaffa tjejer var inte hans starka sida. Dock hade han väldigt många tjejkompisar. Han kände sig på något sätt mer bekväm i kvinnligt sällskap, som om han var mer lik dem än vad han var lik andra män...

Han tog en kopp kaffe och tryckte i sig ett par ostmackor. Han började få bråttom. Men innan han gick ville han ge sin mamma Lotta en puss. Han hittade henne i badrummet, gav henne en puss på kinden och gick ut i hallen för att ta på sig skorna.

- Jag älskar dig! Ropade hans mamma efter honom.

- Jag älskar dig också mamma! Svarade Jonas med ett leende på läpparna.

 

Jonas grabbade tag i sin väska som matchade jackan han hade på sig. Nästan. Efter trettio sekunder var han ute på gatan och gick i rask takt mot busshållplatsen.

 

Justins perspektiv

 

Justin gäspade stort och slängde sig på den stora hotellsängen. Äntligen var han framme. Det hade varit en lång resa från Atlanta där han bodde till Stockholm där han nu skulle starta sin stora världsturné. Det var inte alltid så lätt att vara megakändisen Justin Bieber, men han älskade det. Han såg sig om i den gigantiska sviten som han skulle bo helt ensam i de närmaste fem dagarna. En enorm säg stod mitt i det stora sovrummet, den hade ett rosa överkast. Härligt! Tänkte Justin, som gillade lite tjejigare färger. Han gick vidare in i badrummet, som till hälften togs upp av en jacuzzi i vitaste vitt. Han var lite frusen och bestämde sig för att ta ett bad. Jacuzzin fylldes långsamt av rykande vatten och rosendoftande bubblor.

Han gick tillbaka ut i sovrummet, klädde av sig sig och satte på sig en rosa sidenmorgonrock som hängde på en krok bredvid sängen. Den smekte som en ljum sommarvind mot hans kropp som var trött och mör efter den långa flygresan. Han gick in till badrummet och kände det mjuka tygets beröring medan han gick. Det kändes som händer, som varma manshänder. Justin stannade chockat upp. Vad hade han just tänkt? Manshänder?! Jösses, jag måste verkligen vara trött, tänkte han och skakade misstroget på huvudet.

Med ett stön av välbehag sjönk han ned i badkaret och lät det varma vattnet omsluta honom. Han lutade huvudet tillbaka och blundade. När bubblorna började försvinna tog han lite schampo och masserade in det i sin kopparblonda hår. Han såg på den digitala klockan som med stil smälte in i det vita kaklet på väggen. Det var förmiddag i Sverige, kväll i Atlanta. Justin bestämde sig för att ta en powernap så att han var lite piggare när han senare skulle bli intervjuad av en svensk tidning. Han klev upp ur badet, torkade sig med en fluffig handduk och gick och lade sig direkt.

Från och med nu kommer ni varje dag uppdateras med en ny fantastisk del ur "Justin and Jonas - A Love Story" Kommentera om ni har några åsikter om hur historien ska utvecklas, om ni vill bli omskrivna i ett kapitel eller bara vill tala om hur fantastisk den är.