Justins perspektiv

Justin såg från sitt plan till Jonas, från Jonas till planet. Beslutsångesten rev i honom. Han ville inget hellre än att springa fram till Jonas och falla i hans armar, men han ville inte bli sårad igen. Jonas hade valt Peter08. Kanske borde han bara vända ryggen till och stiga ombord på planet. Han stod och velade medan han vägde de två alternativen mot varandra.

Hemma i Atlanta väntade hans mamma, som han inte hade träffat på flera veckor. Han saknade henne verkligen. Mamma, tänkte Justin och kände att hans hjärta gjorde lite ont. Han tänkte på sitt hem i Atlanta. Hans rum, med alla hans saker. Hans skateboard, hans kläder, hans twilightböcker och hans egna säng. Hans säng var den skönaste i hela världen, den var höj-och-sänkbar, och mjukhård. Justin skulle göra vad som helst för att få ligga i den sängen just nu. Han skulle kunna tänka på helt normala saker, sådant han tänkte på innan Jonas kom in i hans liv och vände hans tillvaro uppochner. Han skulle kunna ligga i sin säng, titta på en film, äta en nybakad bulle som hans mamma gjort, dricka ett glas saft. Det var otroligt lockande. Hans liv skulle kunna gå tillbaka till det normala igen, han skulle kunna glömma Jonas.

Allt det här hann Justin tänka innan han såg Jonas bedjande ögon. De var så vackra. Alla tankar på hans säng försvann. Han ville inte ha tillbaka sitt gamla liv. Det gamla livet fanns inte längre. Jonas var hans liv nu, och han kunde inte göra något åt det, även om han hade velat. Den här historien skulle inte få ett olyckligt slut.

Justin släppte sitt boardingcard på marken. Det svävade iväg och lade sig tillrätta bakom en dammig soffa i vänthallen. Justin såg inte ens på det, han hade bara ögon för Jonas. Han tog ett par snabba kliv iväg från flygvärdinnan, kröp under ett avspärrningsband och sprang med ett lyckligt leende fram till Jonas och kysste honom.

Jonas perspektiv

Jonas såg Justin stå och tveka. Han visste vad Justins säng betydde för honom, och han antog att det var den och hans mamma som Justin längtade efter. Han såg i Justins ögon att han hade otrolig beslutsångest. Sekunderna kändes som timmar. Stämningen var tryckt, den kändes som sirapsindränkt murgröna. Jonas sökte Justins blick, försökte desperat förmedla sina känslor. Peter08 var ingenting emot Justin, hans Justin. De vackra stunder de haft tillsammans passerade i slow motion i hans undermedvetna. Han slöt ögonen och såg Justin framför sig. Hans kopparblonda hår i morgonljuset, hans vältränade kropp, hans skarpa intellekt och framförallt hans underbara... Jonas rös av välbehag vid tanken. Motvilligt slet han sig från fantasin och öppnade ögonen. Det här kunde vara sista gången han fick se sin älskling. Det här kunde vara slutet på något som aldrig fick börja. Han kände tårarna bränna i ögonen, men han fick inte gråta, inte nu. För mycket stod på spel. Han önskade intensivt att Justin skulle inse att Jonas var den rätte för honom, att han skulle förstå att de var menade för varandra.

Oavsett vad som skulle ske de följande minuterna skulle Jonas alltid vara tacksam för de dagar han fått med Justin. Han skulle aldrig ångra att han gått upp med fruktkorgen till Globen den där dagen som var så nära men ändå så långt bort. Dagen, som var början på något nytt, något vackert. Han tänkte tillbaka på ljusglimtarna i deras förhållande. När deras blickar möttes i en av globens korridorer, deras första kyss i hissen på Göta Lejon, kvällen i fruktdisken... Var det här slutet?

Han lyfte blicken en sista gång och såg det. Boardingcardet. Som flög genom luften för att landa på det gråa golvet. Först förstod han inte vad det betydde. Inte förrän han såg Justin krypa under avspärrningsbandet med blicken riktad mot honom, glittrande av kärlek och glädje insåg han att Justin hade ändrat sig. Och när Justins söta läppar mötte hans förstod han att Justin var i hans liv för att stanna.