Justins perspektiv

Justin låg och återhämtade sig i sin stora säng. Han hade förlorat många kroppsvätskor senaste halvtimmen, och hade vätskebrist. Han gick upp för att ta ett glas vatten och passade på att gå in på datorn. Han bildgooglade Jonas och fick upp en bild. Den var från Peter08s blogg. Jonas hade blivit bonge alert i Peters tävling ”Snygg eller inte”. Justin suckade. Inte konstigt att Jonas lämnade honom gång på gång, konkurrensen var ju stenhård.


Justin bestämde sig för att ta en dusch, men precis när han klätt av sig och satt på duschen knackade det på dörren. Roomservice, tänkte Justin och gick för att öppna. Han var jättehungrig och hade beställt korv. Men när han öppnade dörren fick han se något helt annat. Jonas.

Justin höll på att smälla igen dörren igen, men Jonas fot var i vägen. Justin såg på Jonas och såg att han grät. Han öppnade dörren och lät Jonas komma in.
- Vad vill du? sade Justin sårat och såg på Jonas med sina stora rådjursögon.
- Jag har pratat med mina föräldrar. Jag har berättat sanningen.
Justin såg förvånat på Jonas och frågade:
- Och? vad sa dom?
- De tycker det är helt okej... Och de gillar dig, sade Jonas och log försiktigt.

Även om Justin var arg och sårad kunde han inte låta bli att le lite. Det här var allt han hade drömt om. Äntligen kunde han och Jonas få visa sin kärlek öppet! Han öppnade munnen för att säga något, men Jonas tystade honom med en kyss. Det var en helt magisk kyss. Justin insåg att han bara hade handduken på sig. Han släppte den på golvet.  Jonas tryckte honom närmare sig och nafsade honom lite i läppen. Justin smekte Jonas över ryggen och började kyssa honom på halsen.
- Jaastin... stönade Jonas med sin allra mörkaste röst.
Justin svarade med att ta av Jonas hans skjorta och kyssa honom på bröstet. Det var alldeles silkeslent, Jonas hade inte utvecklat någon riktig kroppsbehåring än. Jonas bröst var små men vältränade, precis som resten av hans kropp. Justin blev plötsligt påmind om att duschen var på. Han tog Jonas hand, såg honom sensuellt i ögonen och ledde in honom i badrummet.

Jonas perspektiv

Tusentals fjäril flög runt i Jonas kropp. Han följde med Justin in i badrummet. Justin var redan naken och Jonas började knäppa upp sina byxor. Justin log utmanande mot honom och klev in i duschen. Jonas tog av sig de sista kläderna och följde efter. Han stannade till utanför duschen, ville Justin att han skulle komma in? Han hörde Justin sjunga inne i duschen, och klev in. Först såg han ingenting på grund av all den vattenånga som hade bildats i den gigantiska duschen. Han gick längre in och stod sen bara och gapade. Justin såg ut som grekisk gud med vattnet strilandes ned hans tighta kropp. Jonas hann stå och beundrade honom några långa sekunder innan Justin upptäckte honom. Han gick mot Justins utsträckta armar och lät sig omfamnas av hans mjuk-hårda kropp. Jonas kände hur delar av Justins kropp blev mer... styva... Justin följde hans blick och sade:
- Det här är annat än bananerna i fruktdisken va?
Jonas nickade förstummat och de började kyssas intensivt. Men när Justin tog tag i Jonas för att fullborda det hela avbröt Jonas honom.
- Kan vi verkligen göra det, här?
- Ja, eller vad menar du?
- Är det inte lite... konstigt?
- Jo, det har du kanske rätt i... Fast varför inte?
Jonas tvekade. Det mest wild&crazy han hade gjort på senaste tiden var att se ett avsnitt av Seinfeld - otextat. Men när Jonas kastade en blick på Justins kropp kunde han inte längre behärska sig. Han smekte Justins mage.
- This is perfection baby, sade Justin och tog ner en tvål från en hylla. Han gav Jonas ett flirtigt ögonkast och släppte tvålen på golvet.
- Hoppsan, sade han förföriskt och böjde sig sensuellt ner.

Det senaste avsnittet var absolut inte det sista, utan vår blogg har blivit hackad av någon person som uppenbarligen inte har någon verklighetsuppfattning. Alls.

Och så slutligen dumpade Jonas den mindre intelligenta Justin och gifte sig med Salma Hayek. (Efter att han dejtat Nicole Kidman ett tag och Julia jentsch)

Jonas perspektiv

Jonas stod handfallen kvar och såg ut ut i det ekande trapphuset. Han hade gjort bort sig igen. Hur kunde han göra så här mot Justin, igen? Han tänkte tillbaka på alla misstag han gjort i deras förhållande, att Justin kunnat förlåta honom var ett under, och nu hade ha svikit honom igen.

Jonas föräldrar kom ut i hallen. De tittade frågade på Jonas, som snabbt torkade bort en tår ur ögonvrån. Jonas tittade på sina föräldrar. Han var tvungen att göra ett val. Han måste vara någonting som han aldrig gjort förut - en man. Han tog ett djupt andetag. Det var dags att berätta.
- Jag har en sak att berätta. Justin är inte bara en vän, sade Jonas och inväntade sina föräldrars reaktioner. Han var livrädd. Hans mamma tittade på honom och klappade honom på kinden.
- Men lilla Snasse, sade hon. Jonas mamma brukade kalla honom det. Hon fortsatte:
- Det har vi förstått länge, att du är ett sånt där - homo. Det är inget fel med det!
Hans pappa nickade instämmande. Jonas såg från den ena till den andra och frågade:
- Hur kan ni ha vetat det?
Jonas pappa lade huvudet på sned och sa kärleksfullt:
- Men se på dig själv! Och tror väl inte att vi har gått på att ditt och Philips förhållande är helt platoniskt?
- Nej... svarade Jonas.
- Men du, Snasse, sa hans mamma, ska du inte ta och springa efter Justin, han verkar ju vara en så bra kille.
- Men tror du att han vill ha tillbaka mig då? frågade Jonas med gråten i halsen.
Jonas mamma nickade och gav honom en puss. Hans pappa gav honom också en puss och sade några uppmuntrande ord. Fylld av nytt hopp gav sig Jonas ut för att hitta Justin.


Justins perspektiv

Som i trans tog sig Justin tillbaka till hotellet vid globen. Hur hade han kunnat tro att Jonas skulle ändra på sig? Det här var sista gången han förlät honom. Han kom in i sin svit och kastade sig ner på sängen. Han grät tills kudden var blöt, då vände han på den och grät lite till. Han tänkte på Jonas medan han grät, allt det de hade gått igenom tillsammans, allt de klarat. Men framförallt tänkte han på fruktdisken. Justin kände hur en ovälkommen lust växte i honom, allt medan tårarna fortsatte rinna längs med hans kinder. Han började gråtrunka.

Idag, den 1:a Mars, är det Justin Biebers födelsedag!!!! Vi komer att fira med tårta och bara Bieber på spotify hela dagen!!!!!


ps. snart kommer en ny del!!

jonas perspektiv

Jonas stod tafatt i hallen och såg på Justin. Han var mer nervös än någonsin och för att ha något att göra hjälpte han Justin av med jackan. Justin sparkade av sig ina skor och kikade in i lägenheten. Jonas tänkte att det var bäst att få det här överstökat. Han slätade ut sin skjorta med händerna, tog lite på sina egna bröst och bad Justin att följa med honom in i köket.

Hans föräldrar var redan därinne. De stod och pratade över en kopp kaffe och Jonas nickade åt dem. Han började hälla upp kaffe åt sig och Justin medan han tänkte febrilt.
Han ville inte leva utan Justin, men det skulle bli så otroligt svårt att berätta för sina föräldrar att de inte kunde förvänta sig några barnbarn. Vad skulle de säga? De var ju inte homofober eller något sådant, men ville de verkligen ha en son som var... bög? Jonas tänkte på sina släktingar, det skulle bli så pinsamt att introducera Justin på nästa släktmiddag. Jonas hatade pinsamma situationer. Han var dessutom jättedålig på att dölja att han var generad. Alla hans vänner såg alltid direkt på honom när han tyckte att något var pinsamt. Hans släktingar skulle säkert också se det. Och Justin. Justin skulle se att han var generad, och vad skulle han tänka då? Jonas fick en om möjligt större klump i magen. Skulle Justin tro att Jonas skämdes för honom. Att Jonas skämdes för det vackraste i världen?

Jonas visste verkligen inte vad han skulle göra. Han ville inte göra Justin ledsen, men hur skulle han agera för att undvika det? Kanske skulle de fortsätta träffas i hemlighet? Jonas insåg snabbt att det inte var ett alternativ. Antingen skulle han ha Justin förevigt för sig själv, eller så skulle han försöka gå vidare.

Hans tankar avbröts av hans mamma som frågade Justin vad han hette. Jonas ryckte till och hoppades att hans föräldrar skulle gilla honom. Han hade inte behövt oroa sig.
- Justin, sa Justin och fyrade av ett bländande leende som skulle fått vilken kvinna (eller Jonas) att smälta.

En andäktig tystnad uppstod när allas ögon var klistrade på uppenbarelsen i köket. När Jonas mamma sedan ställde följdfrågan som Jonas väntat på släppte magin och ångesten återvände till Jonas. Vad skulle han säga? Hur skulle han hantera det här?
- Så, hur känner ni varandra? Frågade Lotta, och såg från Justin till Jonas.
- ehh... sa Jonas. Han såg på Justin, som strålande log tillbaka. Sanningens ögonblick, tänkte Jonas.

Men när han öppnade munnen kom det ut något helt annat. Hans mod svek honom och han sade:
-Eh... Vi är bara polare. Vi träffades på ung vänster.

Glittret i Justins ögon försvann som genom ett trollslag och kvar fanns bara en bottenlös sorg. Tårar steg i Justins ögon och Jonas sträckte ut handen för att hindra honom, men det var försent. En en gång såg Jonas sitt livs kärlek storma ut genom dörren.


Justins perspektiv

Justin hade varit förväntansfull när han kom in i Jonas lägenhet. Han såg fram emot att träffa hans föräldrar, att äntligen fullt ut få bli en del av Jonas liv. när de stod i köket och han presenterade sig för Jonas föräldrar slog han på charmen och försökte vara en riktig svärmorsdröm. Han lyckades också. Det kändes otroligt bra och Justin myste inombords.

När Jonas mamma frågade vad han och Jonas hade för relation till varandra sträckte Justin på ryggen och såg lyckligt på Jonas. Han blev förvånad när han såg att Jonas inte såg lika lycklig ut som han. Jonas såg ut som om han skulle kräkas. Justin undrade om han hade fått sendrag eller kanske var akut bajsnödig. Kunde han inte hålla det inne några sekunder till i sådana fall? Justin tänkte att han säkert klurade på hur han skulle formulera sig, vilka ord han skulle välja för att berätta för sina föräldrar att han hade hittat sin andra halva. Därför log Justin ännu större och försökte uppmuntra Jonas.

Det som Jonas sedan sade kändes som ett slag i magen. Han sögs in i ett svart hål. Ett oändligt mörker öppnades under honom. Jonas hade svikit honom igen. Han kunde inte tro det. Hade hans Jonas, som han älskade så mycket, förneka deras kärlek? Justin kände tårkanalerna fyllas med varma tårar. Han kunde inte stanna här. Han ville inte bli sårad igen. Han vände ryggen åt det som skulle kunnat bli hans liv, och rusade ut från lägenheten.

Som ni kanske har märkt så har bloggen legat nere under några dagar. Detta beror på att vissa människor inte klarar av kärlek mellan två "män" och därför anmält bloggen. Men efter en lång och plågsam melj-konversation med blogg.se är bloggen nu alltså uppe igen!

Människor som inte kan hantera kärleken mellan Justin och Jonas kan sluta läsa, eller höra av sig direkt på adressen: [email protected]

Nästa avsnitt är snart uppe! xoxo

Finns det någon därute som skulle vara intresserad av en läsarträff med självaste Jonas? Om det finns intresse kommer vi tävla ut en date här i stockholmsområdet med valfri aktivitet, förslagsvis en mysig fika. Lär känna den riktigt Jonas, och upptäck att han är precis som i bloggen.

Jonas perspektiv

Jonas var glad att han hade fått användning för sin RelaxXXX som hade hade köpt på shytobuy.se för några dagar sen. Han tyckte att den fungerade riktigt bra och han skulle ge den en femma på hemsidan senare. Det var lite trångt i...taxin, men det hade bara gjort upplevelsen mer spännande. Jonas kom att tänka på chauffören, men viftade sedan bort tanken. Det var säkert ingen fara. Han torkade bort lite snusk från läderklädseln i bilen och log mot Justin.
- Äter du Semanax? frågade han och blinkade menande.
- Det kan väl hända... sa Justin flirtigt.
Det var imma på de tonade glasrutorna och inne i bilen var det varmt som i en bastu. Jonas lutade sig mot ett säte och suckade nöjt. Justin lade sitt huvud på hans svettiga bröst och Jonas smekte hans silkeslena hår.

Plötsligt tvärstannade taxin och Justin höll på att ramla ner på golvet. De båda såg sig förvirrat omkring. Justin krängde snabbt på sig sina sjukhuskläder, och Jonas var inte sen med att göra likadant. Sekunden efter öppnades dörren och chauffören kikade generat in i taxin och mumlade att de var framme. Jonas var förvånad. Redan framme? Nåja, tänkte han sen, tiden går ju fort när man har roligt.

Justin tog sin väska och limon rullade iväg. Jonas var nervös för att ta hem Justin, att han skulle träffa hans föräldrar. Vad skulle de tycka om att Jonas var...homo-sexuell? Klumpen i Jonas mage växte och han tvekade när han knappade in portkoden och släppte in Justin.   Han försökte gå så långsamt som möjligt uppför trappan, och sa att hissen var trasig. Han hoppades på att Justin inte skulle gilla den låga standarden och vilja gå hem. Men Justin verkade bara vara exalterad över sin livs första Kungsholmenvistelse. Jonas tog ett djupt andetag och gick in i sin lägenhet.

Justins perspektiv

Justin var överlycklig. Först en underbar stund i taxin, och nu skulle han få komma hem till Jonas! Han märkte dock att Jonas var lite låg. Han kanske hade ont, tänkte Justin, som knappt kunde gå själv. Han hade inga solglasögon på sig och hoppades att ingen skulle känna igen honom. Det brukade vara drivor av paparazzis som förföljde honom hemma i Atlanta, men här verkade det lugnare. Han slappnade av och såg sig omkring. Han andades in den friska luften och tänkte på att chauffören antagligen skulle behöva båda vädra och städa i limon. Han smålog för sig själv.

Jonas öppnade porten och de gick tillsammans in i trapphuset. Jonas sade att hissen var trasig och att de skulle få ta trapporna. Justin hade inga problem med det, han behövde ändå få sträcka lite benen. Jonas gick långsamt uppför trapporna och Justin följde glatt efter. Det ekade mellan väggarna när de långsamt tog sig fram i spiraltrappan. Justin var förväntansfull, och när Jonas öppnade sin ytterdörr kände han pulsen gå upp. En våg av luft som luktade Jonas slog emot honom. Justin drog in luften och gick in i hallen. Han tog av sig skorna och såg på Jonas, som höll på att hänga av sig sin jacka. Justin log kärleksfullt mot honom och Jonas log lite tillbaka. Justin förstod att han var nervös och tog hans hand. Tillsammans gick de sedan in i lägenheten.

Jonas perspektiv

Jonas kunde inte fatta att det var sant. Efter allt han gjort hade han mot alla odds fått tillbaka Justin. Han var så lycklig att han först inte fick fram ett enda ord. Han hade fortfarande smaken av Justins söta läppar kvar i munnen. Han såg Justin djupt i ögonen och frågade:
- Vilken smak har ditt lipsmacker?
- Vindruvor, sa Justin förföriskt.
Jonas hade testat alla lipsmackers som fanns i Sverige, men aldrig vindruvor, det måste vara någon smak de hade i USA. Han ville gärna visa Justin sin samling, så han föreslog att de de skulle åka hem till honom. Justin gav honom en kram och de gick tillsammans mot utgången.

Jonas såg kärleksfullt på Justin, som var i färd med att vinka till sig en limousintaxi. De satte sig tillrätta i de svarta lädersätena. Det hade gått lång tid sedan kvällen i fruktdisken och Jonas längtade efter Justins kropp. Han lade prövande handen på Justins lår och smekte det lite lätt. Justin besvarade gesten genom att killa Jonas under hakan. Jonas älskade att bli killad under hakan.
- Kisse, kisse, kisse, sa Justin.
Jonas jamade till svar och klöste med fingrarna i luften. Justin började knäppa upp Jonas skjorta. Jonas fortsatte att ta av sig skjortan och resten av kläderna tills han bara hade sin fluga på sig. Justin såg uppskattande på Jonas kropp. Den var till och med bättre än han mindes den. Jonas såg hans blick och var glad att han hade hunnit träna och vaxa sig. Han tog av Justins jacka och såg roat på sjukhuskläderna han hade under. De fick honom att tänka snuskiga tankar. Jonas hade alltid gillat rollspel.

Justins perspektiv

Justin hade aldrig varit så lycklig som när han fick hoppa in i limon med mannen han älskade. Han blev om möjligt ännu gladare när Jonas lade sin hand på hans lår. Jonas invit visade att de båda tänkte samma sak. Han började leende knäppa upp Jonas skjorta. Halvvägs ner tog Jonas över och Justin kunde bara luta sig tillbaka och se på när Jonas slängde plagg efter plagg på golvet. Justin tittade storögt på, och om han fortfarande hade haft några tvivel på att förlåta Jonas så var de helt borta nu. Jonas såg ut som en grekisk gud, fast med rött skägg och mindre... Justin slickade sig om sina vindruvesmakande läppar.

Jonas började ta av honom jackan. Justin blev plötsligt pinsamt medveten om att han fortfarande hade på sig sin sjukhusrock. Men Jonas verkade inte bry sig, han såg i själva verket glad ut och sade:
- Nämen är du lite sjuk? Sa Jonas med fallande satsmelodi. Justin förstod först inte vad han han menade. Men sedan fattade han galoppen och svarade:
- lite kanske, kan farbror Doktorn göra något åt det?
- Säkert, ta av dig kläderna lilla vän, så ska du få en undersökning.

Justins perspektiv

Justin såg från sitt plan till Jonas, från Jonas till planet. Beslutsångesten rev i honom. Han ville inget hellre än att springa fram till Jonas och falla i hans armar, men han ville inte bli sårad igen. Jonas hade valt Peter08. Kanske borde han bara vända ryggen till och stiga ombord på planet. Han stod och velade medan han vägde de två alternativen mot varandra.

Hemma i Atlanta väntade hans mamma, som han inte hade träffat på flera veckor. Han saknade henne verkligen. Mamma, tänkte Justin och kände att hans hjärta gjorde lite ont. Han tänkte på sitt hem i Atlanta. Hans rum, med alla hans saker. Hans skateboard, hans kläder, hans twilightböcker och hans egna säng. Hans säng var den skönaste i hela världen, den var höj-och-sänkbar, och mjukhård. Justin skulle göra vad som helst för att få ligga i den sängen just nu. Han skulle kunna tänka på helt normala saker, sådant han tänkte på innan Jonas kom in i hans liv och vände hans tillvaro uppochner. Han skulle kunna ligga i sin säng, titta på en film, äta en nybakad bulle som hans mamma gjort, dricka ett glas saft. Det var otroligt lockande. Hans liv skulle kunna gå tillbaka till det normala igen, han skulle kunna glömma Jonas.

Allt det här hann Justin tänka innan han såg Jonas bedjande ögon. De var så vackra. Alla tankar på hans säng försvann. Han ville inte ha tillbaka sitt gamla liv. Det gamla livet fanns inte längre. Jonas var hans liv nu, och han kunde inte göra något åt det, även om han hade velat. Den här historien skulle inte få ett olyckligt slut.

Justin släppte sitt boardingcard på marken. Det svävade iväg och lade sig tillrätta bakom en dammig soffa i vänthallen. Justin såg inte ens på det, han hade bara ögon för Jonas. Han tog ett par snabba kliv iväg från flygvärdinnan, kröp under ett avspärrningsband och sprang med ett lyckligt leende fram till Jonas och kysste honom.

Jonas perspektiv

Jonas såg Justin stå och tveka. Han visste vad Justins säng betydde för honom, och han antog att det var den och hans mamma som Justin längtade efter. Han såg i Justins ögon att han hade otrolig beslutsångest. Sekunderna kändes som timmar. Stämningen var tryckt, den kändes som sirapsindränkt murgröna. Jonas sökte Justins blick, försökte desperat förmedla sina känslor. Peter08 var ingenting emot Justin, hans Justin. De vackra stunder de haft tillsammans passerade i slow motion i hans undermedvetna. Han slöt ögonen och såg Justin framför sig. Hans kopparblonda hår i morgonljuset, hans vältränade kropp, hans skarpa intellekt och framförallt hans underbara... Jonas rös av välbehag vid tanken. Motvilligt slet han sig från fantasin och öppnade ögonen. Det här kunde vara sista gången han fick se sin älskling. Det här kunde vara slutet på något som aldrig fick börja. Han kände tårarna bränna i ögonen, men han fick inte gråta, inte nu. För mycket stod på spel. Han önskade intensivt att Justin skulle inse att Jonas var den rätte för honom, att han skulle förstå att de var menade för varandra.

Oavsett vad som skulle ske de följande minuterna skulle Jonas alltid vara tacksam för de dagar han fått med Justin. Han skulle aldrig ångra att han gått upp med fruktkorgen till Globen den där dagen som var så nära men ändå så långt bort. Dagen, som var början på något nytt, något vackert. Han tänkte tillbaka på ljusglimtarna i deras förhållande. När deras blickar möttes i en av globens korridorer, deras första kyss i hissen på Göta Lejon, kvällen i fruktdisken... Var det här slutet?

Han lyfte blicken en sista gång och såg det. Boardingcardet. Som flög genom luften för att landa på det gråa golvet. Först förstod han inte vad det betydde. Inte förrän han såg Justin krypa under avspärrningsbandet med blicken riktad mot honom, glittrande av kärlek och glädje insåg han att Justin hade ändrat sig. Och när Justins söta läppar mötte hans förstod han att Justin var i hans liv för att stanna.

Jonas perspektiv

 

Jonas satt i taxibilen och kände hur svetten började bryta fram i pannan. Varför hade han gjort det där med Peter08?! Hur kunde han ha förförts av hans charm, hans vackra yttre, hans söta näsa, hans.... Nej! Jonas avbröt snabbt sina tankar. Det var Justin han ville ha, ingen annan. Någonsin. Justin hade faktiskt kommit tillbaka, han hade inte åkt till Atlanta. Han hade till och med letat upp Jonas, och så hade han förstört det så. Jonas kände hur tårarna började stiga i ögonen, vad hade han egentligen gjort?

 

Medan han satt i bilen försökte han frenetiskt ringa Justin, men fick inget svar. Han började bli nervös, än så länge kunde han se Justins bil, men om de kom ifrån varandra hade han ingen aning om vart han skulle åka. De hade åkt ganska länge, och Jonas började bli rädd. Det blev han alltid varje gång han var utanför tullarna, eller utanför Kungsholmen för den delen. Han trevade efter taxichaufförens hand för att få stöd och greppade den försiktigt. Wow, tänkte Jonas, så här mycket action på det sexuella planet under en dag hade han aldrig varit med om förut. Han njöt lite av den tröst chaufförens hand gav innan han tog tillbaka den och återigen försökte ringa Justin.

 

Jonas såg att de åkte förbi skyltar som pekade mot Arlanda. Var det dit Justin var på väg? Tänkte han lämna landet? Jonas kände hur paniken började komma, han klarade inte av att flyga. Till sina vänner sa han att det berodde på att han var miljömedveten, han ville inte berätta den verkliga anledningen, den traumatiska händelsen som inträffade när han senast flög till Turkiet. Resultatet av för mycket kaffe och tuggummi kombinerat med en två kvadratmeter stor toalett var inte vackert, och något han gärna höll för sig själv.

 

Justin hade fortfarande inte svarat, men när bilen svängde in vid terminal 5 vid Arlanda var Jonas säker. Han kände för att vända om och åka hem, men så tog han ett djupt andetag och tänkte på Justins vackra ansikte och klev ur bilen. Justin hade redan hunnit in i byggnaden, och Jonas sprang efter honom. När han kom in på flygplatsen kunde han inte se Justin någonstans. Han var väldigt andfådd efter springturen, och var tvungen att sätta sig en stund. Han kollade upp på tavlan med avgående flyg och såg att ett skulle åka till Atlanta om några minuter. Final call, stod det. Jonas visste inte vad det betydde men antog att han hade bråttom. Han tog sig upp på sina darriga och ben och började springa mot gaten där planet skulle avgå.

 

Justins perspektiv

 

Justin stod inne på flygplatsen och letade efter vart hans gate låg. Han var fortfarande i chocktillstånd efter vad han nyss hade sett i lägenheten. Han visste inte om han kände för att gråta eller för att slå någon, helst ville han nog gråta över Jonas och slå den där Peter08. Han hade gärna gjort det också, om det inte var för att Peters näsa var större än Justins knutna näve. Han kunde inte förstå att Jonas hade gjort så mot honom, efter bara en dag. Jonas kanske hade massa snyggingar springandes efter sig varje dag tänke han, ovetandes om hur fel han hade.

 

Direkt när Justin hade satt sig i bilen ringde han sitt flygbolag för att boka en biljett hem. Han hade haft tur, nästa plan till Atlanta skulle gå om en timme. Det hade varit fullbokat, men för Justins skull hade de kunnat fixa det ändå. Nu ville han bara åka hem till sin mamma och glömma hela den här historien. Glömma pojken med de vackra lockarna. Glömma den mest fantastiska natten i sitt liv. Glömma hela sin Sverigevistelse. Det skulle bli svårt, men han hade blivit så sårad att han inte hade något val. Jonas hade försökt ringa honom, men han hade inte svarat. Han klarade inte av att prata med honom, och ville aldrig göra det igen heller. Han såg på tavlan med avgångar att han hade bråttom, och började snabbt röra sig mot sin gate. Han hade biljetten redo, och bagaget skulle skickas senare. Han ställde sig i kön vid incheckningen och väntade, det var bara en familj framför honom. Han letade efter sitt pass när han plötsligt hörde en röst som fick honom att stanna till. Kunde det verkligen vara...? Han kände hur hans hjärta stannade, sättet han hört sitt namn uttalas på kunde inte komma från någon annan än Jonas. (Jonas uttal: JaaAstin) Långsamt vände han sig om, och där stod han. Genomsvettig och med tovigt hår, men fortfarande lika vacker. Justin visste inte vad han skulle göra, här var pojken som han gillade så mycket, men som även hade sårat honom mer än någon annan. Kunde han verkligen förlåta ett sådant svek?

 

- Du måste gå på nu om du ska hinna med planet, sa tjejen som stod vid incheckningen till Justin.

 

Justin tittade på henne, och sen på Jonas. Vad skulle han göra?

Jonas perspektiv

Jonas lät sig ledas in i Dessies rum. Han blev stående på golvet medan Peter gick och satte sig på sängen. Han klappade uppfordrande med handen bredvid sig på sängen och log flörtigt. Jonas tvekade en sekund men gick sedan och satte sig bredvid honom. Peter drog med handen genom sin mohawk. En spänd tystnad uppstod.

Peter kände av Jonas osäkerhet och bestämde sig för en ice-breaker.
- Ja, alltså, jag känner ju inte dig och så, och jag har ju liksom inte sagt det här till någon förut, men jag menar, det är väl ändå ganska uppenbart?
Jonas tittade undrande på honom.
- Ja, alltså, sa Peter. Jag är ju Homo.
Peter tittade ner på sina händer och såg sedan upp på Jonas igen. Jonas såg fortfarande lite fundersam ut så Peter fortsatte sin berättelse.
- Ja, jag har försökt göra det lite mer synligt i bloggen, du har väl sett mina bilder? Och ingen tror väl att jag och Snygg-Sam bara är vänner...
- Nej, det förstås... svarade Jonas.
Peter flyttade lite närmare och lade sin hand ovanpå Jonas lår. Jonas såg upp och de fick ögonkontakt.
- Jag har vart med många killar, men du är nog den vackraste.
Jonas var smickrad, men kunde inte glädjas åt komplimangen eftersom han fortfarande bara tänkte på Justins svek. Peter lutade sig ännu närmare. Han drog en hand genom Jonas hår.
- Hur är det med dig? Har du lika mycket erfarenhet som jag? Han log utmanande och flyttade sig ännu lite närmare. De satt nu tätt intill varandra.
Jonas lutade sig lätt ifrån Peter och mumlade något ohörbart till svar. Peter verkade inte fatta vinken. Han smekte Jonas kind och stönade lite lätt. Han böjde sig fram och viskade i Jonas öra.
- Jag gillar att få stöten upp i gröten. Sedan kastade han sig över Jonas och välte ner honom på sängen.

Jonas visste inte vad han skulle göra. Ville han det här? Peter08 var ju snygg och så, det kanske var ovärt att banga? Han hann inte tänka vidare förrän Peter hade slitit av sig tröjan. Jonas tittade på hans mage och kände kräkreflexerna komma. Peters navel var jättekonstig. Han hade utåtnavel. Jonas skrek till och intog sin maskulina försvarsposition (fosterställning). Peter skrattade lite och böjde sig fram för att kyssa Jonas. Då öppnades dörren.

Justins perspektiv

Justin låg på södersjukhuset för observation. Han hade inte haft tillgång till sin mobil på hela dagen och när han nu öppnade sin inkorg fick han en chock. Han hade fått ett meddelande från Jonas. Det stod: ”Om du lämnar mig vill jag inte leva längre”. Justin stirrade på skärmen. Vad hade han gjort?

Genast försökte han ringa Jonas, men fick inget svar. Var det försent? Han kände hur paniken spred sig i hans kropp. Han måste få tag på Jonas. Men darrande fingrar slog han Benjamins nummer. Benjamin svarade på tredje signalen.
- Justin? Hej! Wazzup man?
- Ben! Har du Jonas kompis Meiras nummer? Det är superduperviktigt!
- Sure Bacon polarn!
Justin fick numret och avslutade samtalet. Han ringde upp Meira och drog samtidigt på sig jackan ovanpå sjukhuskläderna. Han tackade gud för att han hade haft en huvtröja på sig på genrepet. Med luren tätt pressad mot örat smög han sig försiktigt ut från sjukhuset. Precis när han tänkte ge upp svarade Meira.
- Hallå?
- Hej Meira! Det är Justin Bieber, minns du mig?
- Eh, mmm... sa Meira, som brukade låta väldigt dryg på telefon.
- Ja, alltså, vet du var Jonas är? Jag måste verkligen prata med honom.
- Vi är på fest hemma hos Dessie, men jag tror inte att han vill träffa dig. Du har sårat honom, rejält. Det är försent nu. Meira lade på luren i örat på Justin.

Justin tänkte inte ge upp så lätt. Han hoppade in i en taxi som stod vid sjukhusets entre och bad chauffören att köra hem till Dessie. Tio minuter senare klev han ur taxin och rusade uppför trapporna med två trappsteg i taget. Han gick direkt in utan att ringa på, och struntade i alla tjejer som pekade på honom och ropade hans namn. Det här var verkligen baksidan av att vara en sådan megakändis som Justin var. Han började desperat leta igenom alla rum efter Jonas. Till slut stod han framför dörren till det sista rummet. Han öppnade långsamt och kikade in. Vad han fick se kändes som en smäll i solar plexus. Jonas. Och en annan man. Ovanpå honom. Utan att själv veta om det gav han ifrån sig ett skrik. Jonas tittade upp på honom och för en sekund stirrade de båda på varandra med öppna munnar.
Jaastin? sa Jonas chockat.
Justin brydde sig inte om att svara, utan vände sig och började springa ut ur lägenheten. Jonas kastade av sig Peter08 och började springa efter. Just när han kom ut på gatan såg han hur Justin precis hoppade in i en taxi och åkte iväg. FML, tänkte Jonas och tittade sig efter en taxi. Han såg en och vinkade den till sig. Taxichauffören hann inte ens fråga vart han skulle innan Jonas skrek:
- Follow that car!!!! (Självklart sa han det på svenska, men det låter coolare på engelska.)


Peter08 - Någon som fortfarande tvivlar?

Justins perspektiv

Smärtan hade lagt sig något när Justin klev upp på scenen. Han såg dåligt, eftersom han hade nyst och fått ett moln av vitpeppar i ögonen. Näsan rann och var uppsvälld och röd. Han hade en otroligt obehaglig torrhosta. På mindre än tre minuter hade Justin dragit på sig en rejäl förkylning.

Han var bländad av strålkastarna men kunde ändå se ljudteknikernas och hans managers oroliga ansikten. Han hade surrat en gigantisk stickad halsduk runt halsen och hade en stor kofta på sig för att se ut som han frös. Han hostade och greppade mikrofonen för att sjunga sitt paradnummer ”Baby”. Första tonen kom inte allas, och den andra lät som kråka som satt något i halsen. Han hann kraxa fram ytterligare några toner innan musiken stängdes av och hans manager reste sig och gick fram till scenen.

Managern var skräckslagen. Detta fick inte hända. Justin fick inte ha kommit i målbrottet! Det skulle vara slutet på hans karriär. Han tog ett djupt andetag och var beredd på det värsta.
- Hur mår du egentligen, Justin? frågade han, med nervositeten som en klump i magen.
- Inte så bra, fick Justin fram mellan snörvlingarna. Jag tror att jag har fått svininfluensan.
Managern visste inte hur han skulle reagera. Han var lättad över att Justin inte kommit i målbrottet, men att han hade svininfluensan innebar att han inte skulle få flyga, och med den rösten skulle han antagligen inte kunna framträda ikväll. Hela turnén skulle bli förskjuten. Han bad Justin göra ett nytt försök med sången och gick tillbaka och satte sig, men med en djup bekymmersrynka mellan ögonbrynen.

Justin var nöjd, han skulle inte kunna flyga hem till Atlanta de närmaste dagarna. Han hade dock inte väntat sig att han skulle behöva göra ett nytt försök med sången. Kritans effekt hade börjat avta och hans röst skulle låta bättre nu än förra försöket. Han ville absolut inte behöva sjunga ikväll, då skulle hans manager säkert se till att hyra ett privatplan eller något för att få hem honom till Atlanta. Det fick inte hända. Justin tänkte snabbt och fattade ett beslut. Han tog en en gång tag i mikrofonen och hörde introt till ”Baby” gå igång i högtalarna. Han vinglade lite och försökte se trött och förvirrad ut.
- Oooh Whaahaa... Sjöng han oengagerat och hostade lite. Han vinglade lite åt vänster och tog sig för pannan. Sedan slappnade han av i hela kroppen och föll så mjukt han kunde rakt åt sidan. Han landade hårt och det krävdes mycket vilja för att ligga helt stilla och verka avsvimmad.
- BRYT! Skrek hans manager och sprang upp på scenen. Han hade redan sin mobil framme och slog numret till larmcentralen.
Justin låg helt stilla och efter ett par minuter kände han att han blev upplyft av starka armar och lagd på en bår. Någon lyssnade på hans lungor och konstaterade att det rosslade rejält. En sval hand lades på hans panna, som var svettig och varm efter strålkastarljusen.
- Bieber-fever... sade en sjukvårdare och skakade på huvudet. Justin log lite för sig själv och slappnade av. Mission complete.

Jonas perspektiv

Nästa dag hade Jonas fortfarande inte hört något från Justin. Han hade säkert redan åkt, utan att ens säga hejdå. Hans känslor pendlade mellan förtvivlan och ilska, hur kunde Justin bara göra så? Betydde deras relation ingenting för honom? Han hade gärna velat skälla ut Justin, men eftersom han var extremt konflikträdd bestämde han sig för att ligga och gnälla över sina problem hela dagen istället. Gnälla var något han var van vid, han hade ju faktiskt varit med i Ung Vänster i flera år nu.

Men knappt hade Jonas hunnit lägga sig i sängen och börjat tröstäta innan hans mobil plingade till av ett sms. Justin! Tänkte han genast, och blev sen besviken när han såg att det bara var från Meira. Efter den pinsamma händelsen med Benjamin Wahlgrens manager hade hon nu skaffat en ny kille. Han var också manager, och hade nu bjudit Meira på fest ikväll. Jonas hade verkligen ingen lust att gå, men när Meira sa vem hennes pojkvän var manager åt ändrade han sig snabbt. Han gick upp ur sängen och rakt in i duschen. Han satte sen på sig sin nyaste party-outfit. En röd-vit randig skjorta. Och en röd-vit randig fluga. I precis samma färg och material. Jonas såg sig nöjt i spegeln, att matcha kläder hade alltid varit hans specialitet.

Han mötte Meira på Söder, och de gick tillsammans mot festen. Jonas gnällde lite för Meira över sina problem, men hon fick honom att lova att glömma Justin för ikväll. När de var framme vid lägenheten där festen skulle hållas började Jonas bli lite nervös. Han skulle ju faktiskt få träffa en av sina idoler. När dörren öppnades drog Jonas ett djupt andetag. Där stod hon. Dessie. Jonas blev alldeles knäsvag. Wow. Det här var stort. Dessie välkomnade dem och de blev inledde i vardagsrummet. Meira försvann snabbt till sin manager, och Jonas blev lämnad ensam. Han stod och tittade sig omkring efter någon att prata med när han plötsligt kände en hand på ryggen. Han vände sig om och stirrade rakt in i ett väldigt vackert och symmetriskt ansikte.

- Hej, sa personen. Ja... Du vet väl redan vem jag är Peter. Peter08. Kissies bror.

Jonas log. Peter08. Visst hade Jonas sett honom förut, och visst hade han funnits i några av hans drömmar. Han sträckte fram handen och hälsade.

- Ska vi gå någonstans och prata där det är lite lugnare? Frågade Peter.

Jonas tvekade. En bild på Justin dök upp i hans huvud och han kände hur tårarna började stiga. Snabbt torkade han sig i ögat och slog bort tankarna. Det var Justin som hade lämnat honom, och han behövde något annat att tänka på.

- Låter fest, sa Jonas och Peter la en arm runt hans smala axlar och ledde honom inåt i lägenheten.